Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland en folkhop, som blott tycktes hafva känsla för det
vilda och sjukligt sentimentala.
Vi sluta denna korta öfversigt af den sköna
konstens historia i Sverige de få år, hertig Carl förde
riksstyrelsen, med att berätta det missöde, som mot slutet
af nämnde tid träffade Svenska Akademien. Reuterholm,
ehuru dålig poet ’), och temligen medelmåttig
skriftställare e), skall länge hafva fåfängt eftersträfvat äran, att
skrifter äro: Don Ensamme eller lljertats filosof, Upsala 1795,
samt Den Känslofulles lidelser, Stockholm s. ä. 1796 utgaf
han sina saml. sånger.
!) Några prof, som bekräfta detla omdöme, torde så mycket
mera bär vara på sin plats, som det för de fleste af våra
läsare är alldeles obekant, att Ii. ens skrifvit någon vers.
De följande äro hemtade ur R:s journal öfver sin resa till
Petersburg 1777. Vid afresan från hemmet heter det.:
»Hvad nu af ömt. och kärt jag qvar i verlden eger.
Milt hårda öde mig att lemna grymt befallt.
Farväl då mor och bror, som afsked blott jag säger:
Hos mig en hågkomst finns, se’n hjertat re’n är kallt.»
Efter beskrifningen af den s. k. Jordansfesten i Petersburg
och folkets dervid visade vidskepelse, förekommer följande strof:
»Fördom, vantro, grymma lott!
Hvi skall du så menskor följa?
Och hur rår du för dem dölja
Alltings rätta halt och mått?
Kan ej blindhets dimma svinna?
Men — ack nej! jag svaret ser:
Den, Sjelf ljus och mörker ger,
Vill, du skall ditt intet finna.»
Efter afhörandet af en vacker kyrkomusik, utbrister R.:
»Från jordens låga grus, der idel irrbloss famla,
Min lanke skyndar nu, — mot höjden ställ din flykt!
Dig dessa toner be, att all din andakt samla,
Och ödmjukt lofva Den, som dig ur döden ryckt.
Men hör hvad rörand’ ljud — den, sjelf sig offra låter,
Som kungars konung är och verldens grundval lagt,
Sig Jesus korsfäst ser - - ock billigt du visst gråter,
Ty blott din stora synd har Gud i döden bragt.» *
8) R:s flertaliga bref och uppsatser, som meddelas i bilagorne,
kunna i detla afseende bäst tjena till ledning för läsarens
omdöme. Detta oakladt tro vi dock, att R., med djupare bild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
