Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i stånd att göra det, hvaraf man åtminstone kan sluta til] hvad
höjd dessa misstankar hos honom vunnit inrymme. Hans
uppförande emot sin broder har också alltifrån den stunden varit ännu
mera konstladt än förr, och R. R. Fredrik Sparre, Bonden och
Ruuthen har han ej eller sedan dess någonsin kunnat tåla. Hvad
mig vidkommer, så undgick jag genom mitt vistande i Finland
hela den vintern att komma med dem i samma fördömliga
predikament och blef sedan den enda af alla prins Carls intime
vänner, med hvilken kungen deröfver täcktes explicera sig, det han
flere gånger vidlöftigt och i de nådigaste och mest smickrande
ordalag for mig gjorde. Under dessa samtal rönle jag, huru
öfver-måttan väl han om allt hvad i dess frånvaro händt var
underrättad, och då jag i anseende till det förtroende hvarmed hertigen
mig alltid hedrat var tvungen att tiga vid flere punkler deraf, roade
han sig med att säga hvad jag icke ville ut med, dock utan att
misstycka denna min discretion, hvilken han i stället syntes gilla,
utbredande sig sedermera i en omständlig och öppenhjertig berättelse om
allt hvad han, såväl förr, som under denna dess resa, i de
mystiska saker erfarit, och hvilken berättelse han afslutade med en hoper
ganska nådiga komplimenter till mig, såsom par exemple: Alt han
vore öfvermåttan nöjd, att jag varit undan alla dessa galenskaper,
på det hans förtroende för mig alltid finge blifva ostördt; att han
för öfrigt kände min redlighet fullkomligen, och visste sig med
trygghet kunna vända mig ryggen till; att han alltid i anseende
till mig och mitt uppförande vore utan alla misstankar, ty det
vore honom bekant, att jag hade en ferme och honett karakter,
som aldrig kunde bringas ifrån heder och skyldighet, med mycket
mera dvlikt, som jag blyges vid att om mig sjelf uppteckna.
Nästan en hel natt tillbragte vi under ett sådant samtal uti
konungens bibliotek i staden, då han ibland annat som någöt löjligt
kom att nämna, det han verkligen på den af Ulfvenklou utsatta
fatala dagen vid en stor ceremoni i S:t Peters kyrka befunnit sig
emellan tvenne rödklädda kardinaler, fastän lyckligtvis ulan
minsta äfventyr. Om Ulfvenklou hade Hans Maj:t i öfrigt den va 1—
förtjenta idén, att det vore en stor narr, och om flesta delen af
dess proselyter ännu värre tankar. Jag böd väl till att ursäkta,
så godt jag kunde, hela den illustre societelen, åtminstone deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
