Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derföre i Barhöft, hvarest han efter en ganska
oangenäm segling dagen förut hvilat öfver natten i en
eländig fiskarkoja, vakthafvande officern, grefve De la
Gar-die, och tilltalade honom på följande sätt:
»Hör på, jag liar beslutat att göra som Carl XII.
Jag antager namnet Frisk och ämnar under detta
inkognito fortsätta resan genom Hamburg och danska
staterna. Men jag saknar penningar. Skicka derföre
genast bud till Platen, att han på ögonblicket skickar mig
2,000 fredriksdor och en beqväm kalesch. Ni skall
följa mig och vi skola medtaga hvardera en betjent.
Wetterstedt får följa efter på sex timmars afstånd.
Men detta är en hemlighet oss emellan, och jag vill ej,
att Essen vet det».
Penningarne och kaleschen kommo ganska riktigt,
och allt var nu färdigt för att anträda resan kl. sex
om morgonen, då utsigterna att färdas till sjös så
ljusnade, att konungen ändrade sitt beslut och i Barhöft
ånyo besteg den kungliga jakten.
Vinden var i början god, men snart uppväxte en
förfärlig storm och regnet föll i strömmar. Detta
oak-tadt satte sig konungen i en ländstol på däcket,
insvepte sig i sin kappa, som nästan genomdränktes af
vattnet, under det han syntes försänkt i sina vanliga
drömmerier. Hvarpå grubblade han? Ack, återkom han
ej från detta ärolösa fälttåg, mera förödmjukad än Carl
XII, som åtminstone hade uppfyllt Europa med sina
sagolika bedrifter, under det han, Gustaf, knapt hade
aflossat ett enda skott för häfdandet af sin krigiska
äl’(l . • • • •
Sedan seglingen på detta sätt fortgått en god del
af dagen, befann man sig plötsligt insvept i en tjock
dimma. Andtligen frågade konungen, orolig och
be-dröfvad: »hvad är klockan?» Då grefve De la Gardie
härpå svarade, att klockan var sju, återtog Gustaf
Adolf: »I så fall måste man hålla chorum!» Och knapt
hade dessa om en religiös fromhetskänsla vittnande ord
hunnit utsägas, förrän en lysande sol frambröt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
