- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 4. Gustaf IV Adolf (1796-1809) /
219

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skingrade dimman, och man befann sig på Trelleborgs
redd. Konungen såg häri försynens finger, ty jakten
var nära att stöta på land. Den glädje, som denna
visshet om försynens omedelbara vård om honom skänkte,
förhöjdes deraf, att han blifvit kastad i land på samma
punkt af Sverige, som Carl XII, då denne återkom
från sina sagolika bedrifter vid Pultawa och Bender2).

De följande tilldragelserna under detta föga
ärofulla fälttåg äro lika allmänt bekanta, som genom sina
resultater mindre angenäma att berätta. Svenskarnes
fördrifvande ur Lauenburg3) och fransmännens ur
Po-mern4) tillika med de derpå närmast följande
händelserna till och med stilleståndet i Schlaktow 5) vittnade i

2) Uppgift af grefve De la Gardie, som tilläde, att då man i en
liten fiskarebåt skulle lägga i land, röjde konungen enligt
vanan en sådan omsorg om etiketten, att grefve De la Gardie
(som måste sjelf göra den ena roddarens tjenst, emedan den
iilla båten ej bar mer än trenne personer och monarken sade
sig ej kunna »resa utan gardeskaptenen») uppfordrades att ro i
pådragne kyllerhandskar, enär »handskarne för gardeskaptenen
voro lika oundgängliga som värjan». Från Trelleborg fortsattes
resan samma afton till Beckaskog, der drottningen och de
kungliga barnen voro Gustaf till möte.

\ Den 6 Nov. 1806. Befälhafvaren öfver den svenska kåren,
öfverste Morian, jemte en högst obetydlig del af manskapet,
voro de ende, som räddade sig under fransysk fångenskap.
Bland fångar var äfven öfversten, grefve Gustaf M örn er, som
tillika med alla de öfriga svenskarne behandlades på det
mildaste af segraren, prinsen af Ponto Corvo. Händelsen tilldrog
sig i Liibeck.

4; Den 1 April 1807. Fransmännen, som under anförande af
marskalk Mortier den 28 Januari nämnde år inbröto i svenska
Pomern, sysselsatte sig ända till slutet af Mars månad med att
lamt belägra Stralsunds fästning. Deras fördrifvande ur Pomern
egde hufvudsakligen rum i följd af en betydlig förminskning af
deras truppstyrka och hvarom svenskarne fått kännedom.

5; Den 18 April 1807. Mortier, som nu återvändt med
mångdubbel styrka, stridde med sådan framgång mot vår armé, att
general-guvernören, friherre Essen, som förde högsta befälet,
ansåg sig förpligtad att ingå detta stillestånd. Det var ganska
förmånligt för oss, emedan fransmännen härigenom förbundo sig,
att ånyo utrymma Pomern.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:11:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/4/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free