Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta samtal. Prinsen började med att upprepa samma
fråga, han vid ett föregående tillfälle ställt till kejsaren,
beträffande dennes tanke om hans val och huruvida det
(i fall det egde rum) skulle öfverensstämma med hans
politik, hvilket bejakades. Derpå fortsatte han:
»Men i så fall ber jag E. M. icke misstycka, om
jag framställer en fråga af vigt för mig sjelf. Ar det
E. M:a afsigt, att qvarhålla Sverige i en beroende
ställning, denna må nu vara hurudan som helst (och jag
vet att E. M. har förmåga dertill!), för all del, sire,
tänk då ej på mig! I så fall förbjuda mig såväl mina
känslor, som min politiska öfvertygelse, att gå E. M:s
önskningar till mötes, och E. M. skulle otvifvelaktigt
finna sig bättre betjent af en furste, som vore
frem-mande för Frankrike».
»Kejsaren svarade, att prinsen i detta afsecnde
kunde vara lugn; att det aldrig skulle blifva fråga om
ett dylikt förslag; att Sverige genom sitt läge på andra
sidan hafvet icke allenast var skyddadt mot hvarje slags
beroende, utan kunde till och med ej upptagas i ett
federativ-system; att dess bestämmelse att bidraga till
allmänna jemnvigten i Europa vore ännu ett vigtigt skäl
till förmån för dess fullkomliga oberoende i politiskt
hänseende; kortligen att han önskade ett ejelfständigt,
med Frankrike förbundet Sverige!»
»Prinsen trodde sig böra begagna denna gynnsamma
sinnesstämning, för att vidröra våra planer på Xorige,
och framställde den omätliga vigt, som en förening med
detta land skulle lägga i vågskålen af kejsarens politik
såsom bildande ett balverk på samma gång emot
Ryssland till lands och emot England till sjös!»
Denna fråga blef föremål för en längre
öfverlägg-ning, som lemnade prinsen icko utan hopp1), ehuru den
*) Det lictcr pft clt nnnnt sinllc i den depesch frän hnron
Lngcr-bjelke, hvarur det ofvanslftcnde llr henitadt: »II. Et. Essen kan
rrinra sig, nit under fredsunderhandlingame, dA vi rörde vid
frågan om Norige, visade sig hertigen af Cadore ganska fifver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
