Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett rörande uppträde, som föreföll på Gripsholm
ögonblicken före afresan, må för en stund taga vår
uppmärksamhet i anspråk.
Införd till konungen i ett rum med gobelinstapetcr
och påminnande om sextonhundratalets föråldrade smak,
yttrade Skjöldebrand i drottningens och prinsessornas
närvaro vördnadsfullt till den förstnämnde:
»E. M. är utan tvifvel underrättad om den
förestående resan».
F. d. konungen. »Jag är färdig, men har ni
någonting skriftligt?»
Skjöldebrand. »Jag har ett bref från kungen till
E. M. (i det han vände sig till drottningen), och jag
har äfven ett från drottningen till E. M.»
I detsamma lemnade generalen f. d. konungen och
drottningen tvenne bref, dem de läste vid ett af de
närmaste fönstren. Då drottningen häraf fann, att hennes
gemål borde resa genast en annan våg, än den hon sjelf
skulle taga dagen derpå, hängaf hon sig åt den liHigaste
sorg. Snyftningar hindrade henne länge att framstamma
ett enda ord; slutligen sade hon:
»Mina pligter som make och mor gifva mig
rättighet att blifva hörd. Skiljd frän kungen skall ingenting
kunna lugna mig i fråga om hans öde, utan min
inbillning hvarjc ögonblick störas af de olidligaste bilder.
För Guds skull, min general, tillåt mig att följa
kungen, ty i annat fall är jag förlorad».....
Då drottningen uttalade dessa sista ord flöto tårarne
ymnigt ur hennes ögon, och slutligen bad hon, att i
brist på annan plats få sitta inkrupen i ett hörn af
kungens släda. Under allt detta iakttog kungen en
orubblig tystnad, den han bröt med följande ord: »Det iir
sagdt i Guds ord, att tvenne makar ii ro oskiljaktiga;
följaktligen finner jag rllttvist, att drottningen följer mig».
Men man må ej tro, att dessa ord verkade på
Skjöldebrand, hvars hjerta deremot nå rördes af
drottningens sköna och bevekande väsende, i förening med
hennes tårar och böner, att lian vågade gå från .«ina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
