Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
gån om Guadeloupe och Norge ej mem någon svårighet
å den nya franska ministèrens sida.
Emellertid började, det oaktadt, ganska
betecknande och för kronprinsen varnande symptomer uppdyka
redan under hans vistande i Paris. Legitimiteten såg
i honom likasom i alla de napoleonska lydkonungarne
ett af civilisationens farligaste sår, och ansåg sig hotad
i sin häfdvunna rätt så länge någon enda af de nya
dynastierna tilläts att slå rot i den gamla monarkismens
jord. Chateaubriand hade gifvit väckelsen och ordet.
Försåtligheten begynner med att uti tidningarne insinuera
O J O
hurusom klokheten ingifvit kronprinsen tanken på ett
frivilligt offer, och en dag lemnade man honom en tid-
CT» ’ O
ning, hvari det heter: »Kronprinsen af Sverige
tillkännagifver sin afsigt att icke antaga kronan, utan att
återställa henne åt arftagaren af Wasa stam, hvilken blifvit
uppfostrad af sin mor».
Vid läsningen af denna försåtliga artikel gaf sig
kronprinsens förtrytelse luft, och ban såg deri en
förelöpare utkastad liksom många andra för att utforska
tänkesätten i Europa. Det var första symptomerna af
det tidnings-krig som sedermera under alla former sökte
stämma allmänna meningen mot honom. Det erinrade
fullkomligt om de djerfva och skamlösa artiklar som
emigrationen i England oupphörligt slungade mot
Napoleon som konsul och kejsare.
Hade icke kronprinsen med full tillförsigt kunnat
lita på kejsar Alexander som stöd mot den stora
europeiska restaurationens anläggningar, så hade han säkert
beslutat sig till att våga en förtviflad kamp, hvaruti
han (enligt sina egna ord till Gerard) skulle hafva
»triumferat eller gått under vid sidan af sitt svärd», ifall
ban sett, att de på fördragen och svenska nationens
rättigheter stödda grundsatserna blifvit misskände. Kriget
skulle i så fall åter uppblossat, och på ett sätt måhända
mera mördande än någonsin hittills, och kronprinsen
skulle hafva kastat sig uti den franska härens armar,
proklamerat Napoleons son och inbjudit alla fransmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
