Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
att förena sig med honom för att konstituera Frankrike
och bibehålla Rhengränsen. Hvad var han skyldig
suveränerna, om de icke uppfyllde sina löften? ingenting
annat än krig och hämnd! Förbittringen var sådan, att
det ej behöfdes mycket för att åstadkomma ett utbrott.
Man erinrar sig Napoleons minnesvärda ord om
kronprinsen vid konspirationen den 3 Nivose
(helvetes-maschinen): »Om jag liade gått under, skulle Bernadotte
efterträdt mig. Liksom Antonius skulle han hafva visat
folket Cesars blodiga manteh. Hvad som var möjligt den
3 Nivose, var det så ännu i April 18 14? Hvem vet!
Napoleon hade ännu icke afrest till ön Elba.
Frankrike var fürödmjukadt, men ansåg sig icke öfvervunnet.
Arméen ville en man, utgången ur revolutionen, uti
hopp att samma styrelse, samma intressen, samma
embeten skulle bibehållas. Så var till en del äfven
förhållandet med den stora massan af folket, som icke
kände de bourbonska prinsarne, och arméens
befälhafvare likasom soldaterna sökte endast en chef ät hvilken
de kunde anförtro sina nya öden. Man kan säga med
sanning, att af 30 millioner innevånare 29 skulle hafva
förenat sig med arméen, hvilken intet annat begärde än
att på sin sköld upplyfta en ny Clovis8).
De förbundna monarkerna hade handlat snarare
efter politiska än taktiska beräkningar då de störtade
sig på Paris under det en fältherre sådan som
Napoleon manövrerade i deras rygg och flanker. Herrar
Vitrolies och Pozzo di Borgo samt de royalistiska
agenterna som gifvit monarkerna detta djerfva råd hade
oförväget ansvarat för dess framgång. Men om Paris varit
O ~ ~
mindre förslappade mindre likgiltigt för kejsardömets
räddning än det visade sig vara, skulle de allierades
8) Sä angaf kronprinsen verkligen sin tanke vid denna kritiska
lidpunkt. lin lugnare pröfning torde haf\a satt i fråga, huruvida
utvägar voro för handen att med hopp om framgång genomföra
ett så högst betänkligt förslag. Historien må afgöra, om det var
verkan af en ögonblicklig hänförelse eller af ett med lugn
besinning öfverlagdt beslut. Det förra synes troligast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
