Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’253
egenskap af diplomatiska medhjelpare. Deras personliga
kredit, understödd af deras suveräns närvaro, gjorde det
lätt för dem att för sig vinna alla dem, som gerna sett
att Norge gick oss ur händerna och som skreko emot
Rysslands anspråk, och hvilken makts system vi följde.
Den ’19 November 1814 öfverlemnade de danska
befull-mäktige till de fem stora makterna (Frankrike deri
inbegripet) en ganska skarp not, hvaruti de söka göra
gällande sin rättighet icke allenast till svenska Pomern,
utan derjemte till ytterligare skadeersättningar.
Denna angelägenhet kunde blifva svår, emedan det
snart visade sig, att äfven England omfattat Danmarks
sak, och ehuru England härutinnan synes hafva varit ledt
förnämligast af hänseenden till oppositionen i parlamentet,
hade det icke gillat vår nära anslutning till Ryssland.
Emellertid var det Österrike som nu liksom förut
i första rummet tagit Danmarks sak om händer och
föreslagit att tvinga Sverige att till det afträda Pomern.
Det intresse, Ostefrrike lade i dagen för Danmarks
olyckor, ledde sitt ursprung från gamla politiska
grundsatser och stärktes genom kejsar Frans’ personliga vänskap
för konungen af Danmark. De intima förhållanden,
hvaruti grefve Bernstorff stod med furst Metternich,
voro af gammal dato och tjenade i närvarande ögonblick
kraftigt Danmarks afsigter.
Yan att vid kongressen antaga rollen af medlare
emellan de stora makterna och nästan af diktator i
förhållande till de små, bedref lörd Castlereagh denna fråga
med all möjlig liflighet. Då han fann, att Sverige
blifvit tillräckligt belönadt genom föreningen med Norge,
ville ban icke medgifva vår rätt att hållas skadeslösa
för ett besvärligt krigs kostnader, dem vi måst
underkasta oss för föreningen. Han ropade högt emot hvad
han kallade Sveriges hårdhet, och förmenade att Sverige
hunnit målet för alla sina önskningar, medan Danmark
hade lidit tillräckligt3), ja ban gick ända derhän att
3J Se apostill frän grefve C. Löwenhielm, Wien d. 18 Februari 1815.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
