- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 9. Carl Johan och hans tid (1814-1817) /
14

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

u

stark niotvigt dels af staten, som, en gång blifven äfven
kyrkans herre, alldeles icke hade någon lust att
upp-gifva sina vunna fördelar, dels också af den allmänna
meningen, som ej mera bort kunna bländas och bedåras
af det bedrägliga helgonskimret omkring S:t Petri stol
eller blindt underkasta sig en stel orthodoxis fordran af det
strängaste fasthållande vid kyrkans för århundraden sedan
antagna lärosvstemer, med hvilka kvrkomöten och
verlds-liga myndigheter tid efter annan omspnnnit det enkla
och rena evangelium, som utgick från Frälsarens läppar.
Men den allmänna meningen befann sig just för
ögonblicket i en vida mindre skarp motsats till kyrkan, än
förut, i följd af den frommare stämning, den svärmiska
vördnad för det traditionella i läror och institutioner,
som plötsligen gjort sig gällande, och kyrkan kunde så
väl i följd häraf som i följd af de misshandlingar och
förödmjukelser, för hvilka hon genom Napoleons
godtycke varit blottställd, hoppas ett visst medlidande, från
hvi 1 ket öfvergången var ganska lätt till gynnande af
sjelfva hierarkien med dess trångliröstade grundsatser.
Äfven emot statens anspråk att vara hennes herre kunde
kyrkan likaledes påräkna stöd af tidsandan och den
allmänna meningen, som fordrade individualitetens
sjelf-ständiga erkännande öfverallt och ingalunda kunde
förlika sig med statens öfvervälde och de frihetsqväfvande
jemlikhetstheorier, hvilkas tillämpning skulle blifva den
gifna följden af detta öfverväldes seger.

Denna den allmänna meningens ställning å ena
sidan till kyrkan, å den andra till staten och den
absoluta furstemakten kunde icke vara obekant för furstarne
sjelfva. De voro ingalunda blinda för den fara, som
hotade dem, att öfverfiyglas af tidens frisinnade idéer,
och de kände rätt väl, att emot dessa djerfva och
närgångna fiender pålitliga bundsförvandter voro af nöden.
Såsom en sådan erbjöd sig jemte aristokratien, om hvars
ställning i detta fall vi redan talat, i främsta rummet
kyrkan, 6om hade att befalla öfver stora andliga krafter,
fortfarande utöfvade ett mäktigt inflytande åtminstone på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/9/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free