Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga afgörandet af föreningsfrågan åt dessa måst
öfver-lemnas, kunnat blifva i ringaste raon tvifvelaktig’).
Norrmännen gjorde allt hvad ett tappert och frisinnadt folk
under liknande förhållanden aldrig skall underlåta att
försöka. Från Svensk sida deremot kunde visserligen
deras handlingssätt, betraktadt från synpunkten af den
tidens statsrättsliga maximer, ej gerna uppfattas
annorlunda, än som uppror emot den regenr, som enligt
traktaten i Kiel ansågs hafva hlifvit deras laglige souverän,
och deras uppförande måste tillika i mangas ögon
framstå såsom bevis på grof otacksamhet emot Sverige, hvars
kronprins och trupper, då de utkämpade Norrmännens
frihetsstrid med moderlandet och löste deras förbindelse
med detsamma, just uppfyllt det första och
oundgängligaste villkoret för möjligheten af Norges frihet och
sjelf-ständighet. Men den ligger Carl Johans stora förtjenst,
deri för Svenskarne en oförgänglig ära, att en fredlig
förlikning föredrogs framför ett blodigt underkufvande.
en förening af fri vilja ingången framför en genom se-
’) »Har konungen af Sverige, såsom det försäkras», yttrar sig
Biskop Pavels den 18 Ang. 1814, »i alla punkter antagit
Norges grundlag för sävidt den kan bestå med de båda
rikenas förening, så är det säkerligen ganska få, till ocb med
bland sjelfständighetens varmaste målsmän, som vilja hålla
fast vid densamma. Minoritetens opposition skall blifva
för-tviflans maktlösa utbrott, som möjligen kan framkalla något
enstaka oroligt, måhända blodigt uppträde, men aldrig i det
väsendtliga förändra den dom, Allmakten synes
oåterkalleligen hafva fällt öfver vårt land. Måhända har anförarnes
feghet och obeslutsamhet blott för ögonblicket påskyndat
ka-tast.ofen och var den sålunda måhända, ehuru i sig sjelf
beklaglig och oförsvarlig, ett redskap i Guds hand till att
rädda många menniskors lif, som eljest skulle blifvit gagnlöst
uppoffrade för en idé, som aldrig skulle, aldrig kunde
realiseras. Bevare mig Gud från att uttala dessa yttranden i
min värds eller någon annan enthusiastisk frihetsväns
närvaro. De ville, att vi skulle draga oss emellan fjällen och
göra oupphörliga utfall mot fienden till dess landet är en
ödemark och den siste man fallen som en frihetsmartyr» ....
Anf. st. sid. 234.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
