Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grar tillkämpad, hvars upphof det kanske fordrats
sekler att bringa i förgätenhet. Missnöjet öfver föreningen
sådan som den blifvit och är i följd af förhållanden,
dem man icke rimligen kunnat beräkna eller vänta, är
lättare att fatta, än ogillandet af sjelfva sättet, hvarpå
föreningen ursprungligen afslöts, synes oss berättigadt
eller ens förklarligt i en tid, då hvarje frihetsälskande
sinne känt sig upplifvadt vid anblicken af den
nationella kampens segrar både i det södra och norra
Europa, och under inflytelsen af en civilisation, som bland
sina högsta grundsatser uppställer folkens naturliga rätt
att sjelfva icke blott värna sitt yttre oberoende utan
äfven bestämma öfver sin inre sjelfständighet. Vill inan
ock tvärtemot sanningen påstå, att Sverige i följd af
villkoren för föreningen ej af densamma skördat andra
fördelar, så må man åtminstone medgifva, att vi vunnit
ett ärofullt minne. Eller kan det väl vara oss likgiltigt
att, vid ingången till ett nytt tidehvarf af fredlig
utveckling, i våra häfder anteckna, huru — på en tid, då
i det öfriga Europa nationaliteternas rätt förtrampades,
och furstarne sträfvade med all makt att återställa det
gamla tillståndet — det land, som i följd af vårt
deltagande i kampen emot Napoleon, de segrande
makternas beslut och våra egna vapens afgjorda öfvervigt
genom de högtidligaste fördrag blifvit oss tillförsäkrad!, af
oss upptogs under fullt erkännande af dess nationella
oberoende och dess inre frihet, samt att Sverige icke
blott obrottsligt hållit i helgd alla de förbindelser, som
vid föreningens afslutande fritt och ädelmodigt afgafvos
till det nya broderlandet, utan äfven i de delar, der
intet lofvades, alltid velat se Norges frihet bevarad
så-som sin egen’) och allt detta på ett sätt, som visserligen
’) Vi erinra härvid om en politisk skriftställares yttrande 1842:
»Die jetzige König von Dänemark (d. v. s. Christian VIII,
densamme som 1814 utropades till konung i Norge) gab
allerdings daraals (i Eidswold) den Norwegern ihre
Yerfas-sung, aber damit ein Anderer iiber sie regiere; ich weiss
nieht, ob er sie so gegeben habeu wiirde, wenn er selbst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
