Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillvägabragt genom våldförande af den Norska
nationens dyrbaraste intressen, heligaste rättigheter och mest
aktningsbjudande känslor, långt ifrån att bidraga till
ömsesidig trygghet och förkofran, endast skulle medföra
oupphörliga förvecklingar och hos det förödmjukade och
förolämpade folket alstra det bittraste hat emot dess
segrande öfverherrar. Om Svenskarne 1800 beslutat att,
med upphäfvande af ståndsrepresentationen, ombilda sitt
statsskick i den nyare tidens anda, torde Norges
inför-lifvande ej varit omöjligt att med någorlunda trygga
framtidsutsigter åstadkomma fem år derefter; men med
var dåvarande ståndsförfattning (som är oförändrad än
i dag) skulle inkorporationsidéen varit vanmäktig att
fästa Norrmännen vid Sverige och dess regenthus. och
om man äfven för tillfället lyckats framtvinga ett
inför-lifvande, så hade man dermed endast kunnat pålägga
det till namnet förbrödrade folket en ganska bräcklig
tygel, färdig att brista vid första våldsamma ryckning.
Anledning till farhågor saknades icke. Närmast hotade
fåran från öster, vid en alltid tänkbar brytning med
Ryssland, i synnerhet, om denna makt fann lämpligt
att ånyo emot oss använda sin, icke minst på vår
bekostnad uppöfvade, samvetslösa fyndighet att,
förmedelst utkastande af begärliga lockbeten och löftesrika
förespeglingar i frisinnad färgskiftning, utså och
underhålla söndringens frö bland de svagare staterna för att
på detta sätt förderfva den ena genom den andra. Vid
en sådan brytning kunde lätt hända, att Sverige
nödgades kämpa på samma gång med den yttre fienden och
med den inre uppresningen. Men om också
förhållandena icke utvecklade sig till denna ytterlighet, så skulle
dock faran ligga nära redan deruti, att i ett sådant läge
efter all sannolikhet en stor och vapenför del af den
Norska befolkningen skulle motse Sveriges öde med
overksam likgiltighet, om icke till och med med hemlig
afvoghet och tyst skadefröjd’). Redan af rent strate-
’) »Låtom oss antaga», yttrar en aktad Norsk författare i vära
dagar, »att det hade lyckats Sveriges öfvermakt att kufva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
