Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giska skäl borde man således uppbjuda allt för att trygga
ßig mot denna fara och genom ett fritt hvllande af den
Norska nationaliteten och erkännande af Norrmännens
politiska sjelfständighet söka vinna denna moraliska
operationsbas, i saknad hvaraf man aldrig med framgåug
kan föra ett nationelt försvarskrig. Carl Johan hade
dessutom med vaken uppmärksamhet, lugnare och
fördomsfriare, än någon annan af den Fransyska
revolutionens söner, följt den väldiga omkastning i åsigt. r och
anspråk, som 6edan 1789 försiggått i alla de
Europeiska nationernas lif och, efter att med snillets
siareförmåga skarpare, än de flesta bland sina samtida, hafva
genomskådat den djupa betydelsen för folkens såväl som
furstarnes framtid af denna oerhörda omhvälfning i
tänkesätten, kände han sig både af statsklokhet, rättskänsla
och menniskokärlek manad att i afseende på Norge
till-lämpa den erfarenhet, han vunnit, och göra gällande den
öfvertygelse han hos sig stadgat i afseende på
nationalitetens rätt och betydelse. Han ville så mycket mindre
handla i strid emot denna öfvertvgelse, som äfven till
Norge (förnämligast genom beröringen med England)
den nya tidens idéer banat sig väg. Visserligen hade
till massan af landets befolkning dessa idéer icke hun-
Norge, månue det väl också hade lyckats att ined svärdet
kufva det stolta folkets frihet skärlek eller nationalhat? Nej,
det skulle genom krig och blodsutgjutelse uppblossat ännu
häftigare, och Norrmännen skulle hafva gripit den första
anledning att göra sig oafhängiga. Norge skulle for Sverige
hafva blifvit hvad Belgien blef för Holland, Spanien för
Frankrike, Polen for Ryssland, »en Förening att gråta ut» för
hvar och en, som har ära och hjerta for Skandinaviens
oaf-hängighet och lycka, men till att fröjda sig öfver for Österns
barbarer. Derföre borde Norrmän och Svenskar välsigna Carl
Johans visdom och politik, som utan blod och utan de båda
rikenas utmattande tillvägabragte en förening, som vi hoppas
för alltid grundlagt Skandinaviens oafhäugighet, frihet och
lycka och som skall medföra ömsesidig tillfredsställelse ju
grundligare de båda folken lära att känna och uppskatta
hvarandra». A. Fave, Norge i 1814 (Kristiania 1863) sid.
217 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
