Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gerna taga, såsom sig bör, det första steget! Må
Sven-skarne, utan förtydning ocli likgiltighet, med fullkomlig
beredvillighet gå dem till mötes! Och må så båda
bröderna gemensamt arbeta på gemensamt bästa! Må
intetdera folket låta intala sig, att det ensamt bär bördorna
af föreningen! Sverige har, liksom Norge, sin börda
deraf. Hvad vore det eljest för en förening? Ingen
förening är verklig, utan blott hemma i fantasien, som
icke också i känbar mon är bygd på sjelfförsakelse och
sjelfuppoffring — som icke, jemte gemensam och särskild
lycka och jemte gemensamma bördor, också lägger på
hvardera parten en särskild börda att fördraga. Men
när ingendera parten, hvar för sig, företager sig att blott
känna efter huru den egna bördan trycker, utan ock ser
på den andres, så är bördan redan betydligt lättare.
Alldeles obetydlig blir tyngden, om båda hjelpas åt att
ömsesidigt lätta hvarandras bördor. Då försvinner
bördan till något så litet, att det icke ens är något att
tänka på. I motsatt fall blir tyngden mer och mer
förkrossande. Uti hvarje förening i anda och 6anning, som
är värd detta namn och icke blott är en tillfällig
hop-gyttring, är den gemensamma hjelpeu, de särskilda
krafternas samverkan föreningens lifsvillkor.
Vi tro, att den försyn, som låtit Sveriges och
Norges landmassor sammanväxa med hvarandra, har afsett
en den bästa förening emellan dessa länders folk, så att
de icke skulle hopblandas med hvarandra, icke
undantränga hvarandra, icke trycka hvarandra, utan att,
under det hvartdera folket egde en stark känsla af sin
särskilda nationella bestämmelse — de skulle stå
hvarandra bi i lust och nöd; att de skulle under en
konungs spira vara ett i nordisk fosterländsk anda; att de
skulle vara just så förenade, som de nu stå. En sådan
förening var å båda sidor önskad. Vårt sekel har sett
den herrliga uppfyllelsen af de framfarna tidernas dunkla
längtan efter en evig förening, sådan denna längtan af
Norrmännen redan år 1149 sannt och kraftigt och i
rörande enkelhet uttalades. Med detta uttryck af Norsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
