- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 9. Carl Johan och hans tid (1814-1817) /
172

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

emellan begge folken; men jag kan icke anse den vara
grundad i rättvisa, efter det begrepp jag gör mig om
sistnämnda ord. Hvar och en opartisk domare, ja,
livar och en Norrman sjelf skall lätt kunna inse, att
oin tvänne nationers jemlika deltagande i valet af ett
nytt konungahus skall vara bygdt på rättvisans
grunder, så böra ock dessa nationer kunna lika deltaga både
i penningeanslag och krigsstyrka till detta
konungahusets underhåll och understöd. Hvarkeu Norrmännen
sjelf-va i sin grundlag eller Kongl. Maj:t, i sin nådiga pr
-position öfver detta ämne, hafva yrkat ifrågavarande
jeru-likhet såsom grundad i rättvisa. De förra ha endast
förbehållit sig den och skola utan tvifvel anse den som sin
högsta ära och vinning; Kongl. Maj:t visar sig endast
sorgfällig att för rikets ständer framställa dess
nödvän-dighet och klokheten af att samtveka dertill. Sa
myc-ket mera oväntadt har det då förekommit mig, att
konstitutionsutskottet, såsom norm för ständernas beslut,
framställt ett talesätt, h v il ket jag auser både onödigt och
för framtiden vådligt. Onödigt, emedan det ej blifvit
be-gärdt, och utan tvifvel af sjelfva den redlige
Norrmannen skall blifva ansedt som en öfverflödig compliment;
vådligt, emedan deraf i en framtid möjligen skulle kunna
dragas hvarjehanda slutsatser, ledande till agg och osämja
folken emellan. Jag säger ännu en gång: med högt

förtroende till Norska folket, utan fruktan och farhaga
för framtiden, samtycker jag till den yrkade jemlikheten
mellan begge rikenas kommittéer i alla de mal, der de
få eller kunna få en gemensam afgörande rätt. Men
jag önskade högligen, att orden: enligt rättvisans grun-

der ej må blifva intagna i den högtidliga riksakten».

Härtill svarade en ledamot af konstitutionsutskottet,
biskop Faxe, att utskottet af ifrågavande jemlikhet, men
alldeles icke för att göra Norrmännen en öfverflödig
compliment nyttjat nu ifrågasatta uttryck, och biskop
Carl von Rosenstein, äfven ledamot af
konstitutionsutskottet 18 15, liksom 1801), förklarade, att, ehuru
ifraga-varande jemlikhet skulle vara orättvis, om Norge kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/9/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free