- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 9. Carl Johan och hans tid (1814-1817) /
173

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

betraktas såsom en af Sverige eröfrad provins, så vore
likväl nu, då Kongl. Maj:t genom konventionen i Moss
och flera högtidliga försäkringar förklarat Norge för ett
fritt folk, denna jemlikhet rättvis och utgjorde ett
huf-vudsakligt villkor för föreningen emellan Sverige och
Norge»’).

Presteståndets beslut blef ock i fullkomlig
öfver-ensstämmelse med de öfriga ståndens, netnligen »att
ståndet pröfvade skäligt att till alla delar gilla och
godkänna hvad utskottet i dess betänkande föreslagit och
tillstyrkt».

På riddarhuset framställdes deremot ingen
anmärkning mot konstitionsutskottets betänkande vid dess
föredragning; men efter justeringen af protokollet rörande
denna fråga bifogades till detsamma af friherre Ludvig
Boije följande yttrande, som torde förtjena återkallas i
minnet:

»Beslutet angående Svenska och Norska
gemensampolitiska förhållanden har då, genom den nu fullbordade
protokollsjusteringen, fått sin sista bekräftelse. Detta
vigtiga ärende är då afgjordt på ett sätt, som
visserligen var det enda rätta, och är afgjordt med ett
åsidosättande af alla betänkligheter, samt med en
enstämmig-het, som bör vittna starkt om ridderskapets och adelns
beredvillighet till den närmaste förening med Norska
folket. Sedan vi sålunda gjort rätt åt konungens ädla
afsigter, åt Norska folkets väntan och åt alla öfriga
skäl, synes mig också, att vi äro skyldiga något åt vår
egen nationliga känsla samt att vi jemväl äro
berättigade att göra oss sjelfva rättvisa för den. Vi kunna
icke dölja för oss hvarken att detta beslut innefattar en
verklig uppoffring eller att vi äro våra efterkommande
redo skyldiga för hvarje nationlig uppoffring. Med
hvil-ka större fördelar af detta beslut, som i framtiden
kunna egu rum’, skola kanske ändå våra
efterkommande en dag, vid åtankan af de fördelar, som nu existera,

’) Jfr Presteståndets Protokoll (för d. 18 Maj 1815) 1: 420 fl’.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/9/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free