Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petersburg. Denna sista motgång grämde honom djupt
och lian skrifver derom till kejsaren: »Jag vill ej i
detta ögonblick inför Eders Maj:t skildra mina enskilda
känslor, då jag ser mig berufvad den lyckan att på
ärans fält åtfölja Eders Maj:t, den enda ynnest jag
ef-tersträfvar, den enda nåd — jag vågar försäkra det —
för hvilken jag vid mina år och efter min genomgångna
lefnadsbana skulle kunnat vara känslig. Denna ljufva
illusion bar försvunnit, och den föreställning, jag gjorde
mig, då jag iklädde mig den mest hedrande af alla
uniformer, liar blifvit straffad. Jag ber Eders Maj:t tro,
att jag eger tillräckligt både hjerta och förstånd för att
justifiera mig, och jag väntar endast att se freden
återställd för att uppfylla denna pligt emot mig sjelf. Mitt
tillbakaträdande ur det offentliga 1 ifvet skall blifva
eg-nadt Eders Maj:t. Jag skall lära min omgifning att
älska Er, Sire, att hembära Er den dyrkan, som jag
alltid burit i djupet af mitt hjerta, och jag skall
tillråda dem att begränsa sitt nit för att kunna vara så
mycket nyttigare för Eders Maj:ts tjenst, om de dertill
ega någon skicklighet».
Under intrycket af samma nedslagna
sinnesstämning yttrar han vid denna tidpunkt1): »Jag tycker mig
hafva fullgjort min pligt, och att man icke mer kan
fordra något af mig. Jag älskar kejsaren, såsom man
älskar cn ojemförligt god och välgörande varelse, och
som mitt fädernesland (Finland) har att tacka för cn
ställning, mer än lycklig i jemförelse med andra staters.
Personligen kan jag ej annat, än vara honom på det
högsta tillgifven för det sätt, hvarpå han bemöter mig;
men min roll nr afslutad och, om också mina tjenster
ej kunnat afbörda allt hvad jag är honom skyldig,
hop-pas jag dock han skall erkänna, att åtminstone den goda
viljan aldrig fattats. Jag längtar till Aminne J), der
mina fäders aska hvilar; der vill jag samla omkring
’) Wilna den 13 Juni 1813.
2) ArmfelUka slagtens stamgods i Finland i lleliko socken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
