Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig alla mina barn, njuta ännu ett ögonblick af lifvet
och sedan dö».
Från denna tid mörknar allt mer och mer omkring
Armfelt den horizont, utöfver hvilken hans blickar,
hittills så oafvändt fastade vid jordens förgängliga ära,
icke tyckas hafva sökt något mål. Lyckans vexlingar,
för hvilka ingen mera än han varit utsatt, hade redan
längesedan bort öfvertyga honom, att den blott i ett är
sig lik, i dess ostadighet. Men det är först vid den
bleka aftonrodnaden af en dag, så skiftande af solljus
och stormmoln, denna sanning blir honom öfvermäktig.
Återvändande till sin barndoms nejder, der han redan
som gosse drömde om ära och furstegunst, men numera
af >en sorglig erfarenhet» öfverbevisad så väl om den
förras tomhet, som den senarcs osäkerhet, längtar han
endast att i skydd för bådas oroliga omkastningar finna
»glömska och ro»’).
’) Redan Julafton 1812 skrifver han från Petersburg sill sin
dotter, grefvinnan Piper: »Då jag för närvarande befinner
raig på en vida större skådeplats för min verksamhet, än
fordom, är jag så mycket mer blottställd för afund och
ränker och detta allt vid de år, då en sorglig erfarenhet
stadgat mitt beslut att endast söka ro och glömska, enär mitt
sinne och mitt hjerta endast svagt dela de intryck, som
vanligen hänföra. Ack, min älskade Augusta, om du kunde
fatta, till hvilken ytterlighet jag är kastad emellan
motsatta lidelser och huru olycklig jag känner mig, skulle du
önska, att din gamle far kunde påskynda det sista steg,
som skall tillförsäkra honom en evig hvila» — Följande
reflexioner af Armfelt, uttalade i bref till hans hustru (d. 25
Febr. 1812), torde ej vara utan intresse, såsom bidrag till
hans karakteristik: »Jag har ej ett ord till svar på den
skil-dring, du gör af vår ställning sedan ett år tillbaka; jag har
icke mod att fästa mig vid det närvarande, och framtiden
.... en gåta, hvars lösning synes mig omöjlig att beräkna!
Om grafven icke funnes till med sina forsäkringar om en
oföränderlig oafhängighcts lugn skulle mennisknn den dag,
som är, vara det eländigaste af alla natureus verk och detta
i allt högre grad i mon af hennes känslors liflighet.
Hennes grundsatsers fasthet, hennes samvetes lugna
tillfredsställelse — se der en gång hennes ledstjernor; men först under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
