Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det företräde Carl Johan sålunda inom det
offentliga lifvet tilldelade bördsaristokratien, ur hvars krets
han dessutom utvalde vissa familjer till föremål för sin
särskildt omhuldande ynnest’), frikostighet och
personliga välvilja, äfvensoin hans vid alla tillfällen lätt
skönjbara bemödanden att i främsta rummet tillförsäkra sig
adelns och militärens sympathier och underdånighet
såsom grundpelare för den thron, han stod färdig att
bestiga, kunde visserligen icke undgå att uppväcka en
känsla af beklämning i den tänkande fosterlandsvännens
hjerta, eller att vara en förargelseklippa för den
borgerliga afundsjukan; men härvid stannade det tills vidare.
Tidningspressen inlät sig ännu icke inoin detta område,
och många andra omständigheter bidrogo dessutom att
bortvända uppmärksamheten från detta missförhållande
samt förminska både dess betydelse och de skador för
det allmännas väl, som deraf med skäl kunde befaras.
Först och främst befann sig nemligen nationen för
när-varande i en sinnesstämning, mera böjd att prisa
för-tjensterna, än klandra bristerna hos en styrelse, hvars
egentlige ledare, kronprinsen Carl Johan, var dagens
hjelte och framtidens förhoppning, ett föremål för
odelad tacksamhet och kärlek. Det företräde, som kom
adeln till del, var dessutom långt ifrån något nytt
skådespel för Svenskarne och väckte derföre ännu icke
något allmännare uppseende, så mycket mindre som å ena
sidan hela Europa vid denna tid fortfarande erbjöd
samma skådespel af den privilegierade adelskastens otill-
ska resa 1790 tillförordnade regering, hade varit
statssekreterare för krigsärendena och landshöfding innan lian bief R.
N. O. Jfr Svenskt Biogr. Lexikon XI: 397 fl. och VII:
238, 241.
3) Om många bland dem, som på detta sätt uppstego till
rangens tinnar, torde måhända kunna sägas alldeles detsamma,
som Napoleon yttrade om den Bourbonska adeln: »Je voulais
leur donner des places dans mon armée — ils n’en ont pas
voulues. Je leur ai offert des emplois dans
l’administration — ils les ont détestés: je leur ai ouvert mes
antichambres et ils s’y sont précipités».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
