- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 9. Carl Johan och hans tid (1814-1817) /
488

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gifvande, att den formliga anklagelsen emot er far uppskjutes.
I morgon är det för sent.»

Mitt enda hopp hvilade nu på fru Baccioechi. Jag for
genast till Théâtre-Français, der hon gifvit mig anvisning att kuuna
träffa henne. Min sinnesstämning var, såsom lätt kan fattas, i
högsta grad upprörd. Fru Baccioechi syntes besvärad af mitt
besök, och då jag åberopade henues löfte och tilläde, att min
far vore förlorad, om jag icke redan denna afton fick tala vid
förste konsuln, svarade hon kallt: »Nå väl! låt oss blott först
afbida skådespelets slut. Så snart det är förbi, skall jag vara
till er tjenst».

Denna köld och likgiltighet för min ångest var ytterst
pinsam. Jag måste underkasta mig att vänta. Lyckligtvis befuuuo
vi oss på avantsceuen i en gauska djup och temligen mörk loge,
i hvars ena hörn jag nedslagen och bedröfvad drog mig tillbaka
Jag varseblef då i det motsatta hörnet en man, hvars stora svarta
ögon voro fastade på mig med uttrycket af ett så varmt och
allvarligt deltagande, att jag verkligen rördes deraf. Efter att
hafva rönt så mycken köld behöfde jag mer än väl denna skymt
af välvilja och medlidande. Den okände, som synbarligen
ogillade den likgiltighet, hvarmed man bemött mig, vände sig till
fru Baccioechi och sade halfhögt: »fru Reeamier tyckes vara
illamående. Om hon behagar tillåta det, skall jag återföra henne
hem och åtaga mig att föra hennes talan hos förste konsuln».
»Ack ja!» inföll fru Baccioechi, som tycktes förtjust att slippa
ifrån detta ledsamma åliggande, och i det hon vände sig till mig
tilläde hon: »ingenting kan vara lyckligare för er! Förtro er i
denna sak åt general Bernadotte, han kan bättre, än någon
annan, vara er nyttig.

Jag längtade så ifrigt att komma ut från denna loge och
att undslippa bördan af en tjenst, som man lät mig sa dyrt
betala, att jag skyndade mig antaga general Bernadottes anbud.
Jag tog hans arm och vi aflägsnade oss tillsammans. Han förde
mig till min vagn, der han tog plats vid inin sida och befallde
sin egen vagn följa efter. Under hela vägen sökte han lugna
mig för det öde, som väntade min far. och försäkrade mig så
ofta, att han vore viss på att erhålla Bonapartes löfte om
rättegångens inställande, att jag anlände till mitt hem någorlunda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/9/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free