Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tröstad. Han lemnade mig för att skynda till Tuilerierna och
lofvade att ännu samma afton lemna mig ett svar, hvadhelst än
detta måtte blifva.
Min fars arrestering var dagens nyhet i Paris. En mängd
folk hade samma afton infunnit sig i min salong. Sjelf hade
jag icke mod att der visa mig, jag inneslöt mig pä mitt rum
för att invänta Bernadotte. Jag räknade minuterna till hans
återkomst. Han kom ändtligen triumferande och lycklig. Genom
enträgna bemödanden hos förste konsuln hadc lian lyckats
erhålla den försäkran, att min far icke skulle dragas inför rätta,
och han hoppades, tilläde han, att den arresterade inom kort
skulle försättas i frihet. Jag saknade ord för att uttrycka min
tacksamhet.
Bernadotte öfvergaf icke den sak han åtagit sig. En
morgon infann han sig hos mig, och med den ridderliga artighet,
som är honom egen, öfverlemuade han mig den öppna ordres,
som återgaf min far friheten. Han begärde såsom sin enda
belöning tillåtelsen att fä åtfölja mig till Tempeltornet och befria
fången. Det var en skön dag. Att miu far blef afsatt från sin
tjeust, borde icke öfverraska mig. Styrelsen var dervid i sin
fulla rätt.
I sammanhang med denna tilldragelse berättar fru Recamier
följande händelse, som äfven Chateaubriand gjort till föremål
fölen skildring i sina Mémoires d’outre tombe (IV: sid. 303 ff.):
Följande år (1803) blef fru Staël förvisad från Paris af förste
konsuln. Jag var vittne till hernies förtviflan. Hon skref till
Bonaparte: hvilken grym namnkunnighet ni bereder mig! Jagskall
få en rad i er historia! Jag hyste för fru Staël den lifligastc
tillgifvenhet. Denna godtyckliga och grymma våldsbragd, som
åtskilde oss, visade mig despotismen i hela dess vidrighet. Den
man, som bannlyste en sådan qvinna och beredde henne så bittra
qval, kunde aldrig i mina ögon blifva annat, än en obarmhertig
tyrann. Från denna stund uppreste sig mitt sinne emot honom,
emot hans upphöjelse till kejsare och emot den obegränsade makt,
han till vallade sig.
Bernadotte, som jag ofta såg, underhöll hos mig denna
känsla. Han förtrodde mig sina bekymmer och sina
förhoppningar. Det är tid, sade han, att lägga en tygel på Bonapartes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
