- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Bihang 1 /
148

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148

nas vanliga långsamhet och genom att draga ut på
underhandlingen bringa densamma i glömska, men på samma gång
påskynda afslutandet af de franska angelägenheterna och helt
och hållet afsöndra dem från Spanjorernas öfriga förslag.
Dessutom tillade jag, att jag med afseende på den danska affären
bad grefve Stackelberg att uppfatta mitt svar såsom resultatet
af en första flyktig öfverblick, men icke såsom ett formligt svar,
emedan jag icke ett ögonblick tvekade, då det var fråga om
att gifva ett med kejsarinnans tänkesätt öfverensstämmande svar,
sådant som jag nyligen gifvit henne angående Spanien, men
deremot ville moget öfverväga, då min åsigt var stridande mot
den som var rådande hos kejsarinnans ministere, och då jag såg mig
tvungen att skilja mig från denna. Efter denna inledning bad
jag honom erinra sig, att han på detta samma ställe, der jag
talade med honom, redan vid början af vår underhandling hade
försäkrat mig, att kejsarinnan uttryckligen sagt till honom, att
om han hos mig funne motvilja för att ingå uti en
trippelallians, i hvilken Danmark skulle utgöra det tredje kontraherande
parten, så tilläte hon, kejsarinnan, honom att säga mig, att
hon helt och hållet öfverlemnade Danmark åt mig; jag hade
trott på ett så bestämdt ord; jag hölle mig dertill; för öfrigt
såge jag icke, hvartill denna allians kunde leda, alldenstund,
så ofta som Sverige och Ryssland kunde åstunda någonting af
Danmark, det vore enklast att befalla det detsamma, emedan
man kunde vara säker, att dess vanliga svaghet och
klenmodighet icke skulle tillåta det att sätta sig upp emot tvenne
för detsamma så fruktansvärda makters förenade önskningar;
hvad beträffade passagen genom Öresund in i Östersjön (hvars
stängande för Engelsmännen grefve Ostermann i sin depesch
framställer såsom en sak af vigt) och som Danskarne beherska,
kunde jag försäkra, att denna fråga var af föga intresse,
emedan Engelsmännen, om de så ville, med sina stora fartyg, kunde
inlöpa i Stora Belt med mycket större lätthet än genom
Sundet, och att denna passage var så mycket mindre svår och så
mycket mindre okänd, sora det under sistförflutna århundradrade
der stått ett sjöslag emellan Svenskar och Danskar; för öfrigt
visste jag, att den engelska flottan under de senaste åren hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:13:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/i/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free