Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•208
jag återfinner er, är ock mycket dyrbart för mig, och ehuru jag
hundrade gånger bedragits på vår tids vänskap, talar dess röst
i mitt hjerta högre än någonsin för er, som jag fullkomligt
kan uppskatta. Ja, min käre Baron, ni har väckt mig ur en
lång sömn, i det ni på detta sätt talat till mig. Jag har ofta
beslutit att aldrig mer knyta några nya förbindelser på jorden>
men jag känner att till en viss grad tillsluter sig en känslig
själ aldrig, vore den också ännu mer sårad af sorgliga
erfarenheter under sin bana härnere. Jag älskar er således
redan som en ungdomsvän, och jag behöfde det verkligen, ty
de, som jag egt sedan min barndom, hafva också till största
delen lemnat mig allena i denna ödemark, eller ock hafva de,
till följd af min kritiska ställning, alltför mycket låtit mig se,
att de endast voro vänner för ögonblicket. Med ett ord, det
är en utomordentlig tröst för mitt hjerta att kunna utgjuta sig
i ert, då jag i ert sätt att tänka, känna och lefva finner en
så sannt sympatisk öfverensstämmelse, att den hänför mig till
den grad, att jag genast glömmer och förlåter de talrika
efteraparue af denna känsla, som dock borde vara lika helig
som religionens. Hoppet om himlen och vänskapen på jorden
hafva —■ såsom ni så väl säger — gifvits oss såsom tröst under
vår sorgliga pilgrimsfärd, och dock förneka sig de lättsinniga
menniskorna sjelfva begge dèlarne; — låtom oss beklaga dem.
och älska hvarandra så mycket mer.
Xi vill att jag skall tala om mitt helsotillstånd; — detta
beror endast af mitt själstillstånd. Med er känslighet, kan ni
lätt bedöma, huru det ena måste inverka på det andra, och huru
ofta jag i den förskräckliga tid, hvari vi lefva, med glädje har
emotsett döden såsom en gräns för alla dessa olyckor. Jag
tviflar likväl icke att försynen, såvida hon ännu ämnar betjena
sig af ett så ringa verktyg som mig, också skall uppehålla
mina krafter för den roll, som återstår mig att utföra, och
jag underkastar mig fullkomligt dess vilja; jag försöker också
nu att spara mig litet mer än i början af
förmyndareregeringen, då utredningen af alla svårigheter icke lemnade mig
någon ro hvarken natt eller dag. Jag skall nu ännu mer tänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
