Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•220
hämnas alla de förolämpningar, som hon förmenar sig hafva
lidit af Ers Kungl. Höghet. Jag förnam från alla håll
verkligen oroväckande rykten, men jag trodde, Nådig Herre, det vara
gagnlöst att meddela er min oro, dels derför att jag, om
möjligt, önskade att aldrig behöfva bereda er några bekymmer,
dels för att åtminstone icke onödigtvis förorsaka er några
sådana. Jag drog ut på tiden, jag hycklade lugn och fasthet,
och jag fördubblade min vaksamhet för att förvissa mig om
detta hofs planer. Slutligen, då jag utrönt den mening, som
var gängse bland allmänheten och till och med bland några
af kejsarinnans ministrar (enligt hvad deras förtrogne berättade
mig) — att nämligen kejsarinnans vrede kunde gifva sig luft
instundande vår, ansåg jag det nödvändigt att närmare
utforska grefve Österman; i det jag kittlade hans egenkärlek,
uttalade jag för honom min sorg öfver att se den mellan båda
hofven rådande missämjan näras och underhållas genom det
uppförande, som hans hof iakttog. Jag påpekade för honom,
att den för konungens förmälning bestämda tiden nalkades;
och att, om vi nu läte denna för betryggandet af vänskapen
mellan de båda hofven så gynnsamma tidpunkt gå oss ur
händerna, vi måhända aldrig mera skulle finna en sådan. Jag
sade honom, att min afsigt var att låta mig vid denna
ömtåliga underhandling ledas af hans råd och af hans insigter;
och jag bad honom att i förtroende säga mig hvad han tänkte
derom. — Vice kansleren sade mig då, sedan han tagit mitt
hedersord på, att jag icke skulle kompromettera honom vare
sig inför hans eller mitt hof, att han, för att svara uppriktigt
och såsom en vän, rådde mig att icke vidare tänka på denna
underhandling; att saken var omöjlig af en mängd skäl, hvilka
alla han icke kunde närmare utveckla för mig, men hvilka det
var mig tillräckligt att känna; att kejsarinnan var till den grad
uppretad, att det vore omöjligt att återställa endrägt och god
sämja mellan henne och Ers Kungl. Höghet; men att det
vore en annan sak när konungen blefve myndig, och att det
då vore tid att tänka på detta giftermål, hvilket i alla fall icke
kunde ega rum före denna tid, alldenstund prinsessan endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
