Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•270
räknade min person för intet, men mill egenskap som Svensk
och som konungens sändebud för mycket, att mitt uppförande
alltid skulle öfverensstämma med denna min åsigt och att jag
var uppfyld af sorg öfver att se kejsarinnan till den grad
lyssna till våra fienders antydningar, att hon handlade rakt i
strid mot våra intressen och äfven mot sina egna, då hon ju
icke kunde hafva några andra än häfdandet af sin ära.
Jag säger er detta, min gode vän, blott för att låta er se,
på hvilket sätt man här går tillväga, i det man alltid något
begagnar sig af korruption för att söka komina till sitt mål.
Det är icke första gången man gör mig dylika komplimanger
och till och med häntydningar af ännu annat slag. Nu är jag
trött härpå. Icke nöjd med att redan i salig konungens tid genom
grefve Esterhazi och prinsen af Nassau hafva låtit göra mig
de mest lysande anbud att träda i hennes tjenst, lät
kejsarinnan sondera mig genom grefve Choiseul, som är en mycket
slug och skicklig karl, om jag icke vore hogad att lemna min
tjenst; hon åtoge sig i detta fall mig och skapandet af
min lycka, och jag skulle icke blott få behålla min lön, utan
hon skulle dertill försöka att göra mitt lif så ljuft och
angenämt, som jag kunde önska. Dessa förslag gjordes mig
på en tid, då ni icke voren nöjda med mig i Stockholm.
Detta hennes närmande uppfylde mig med harm; då jag visste,
att hon är mycket väl underrättad om allt, som tilldrager sig
hos oss, tyckte jag mig häruti skönja, att man ville sätta en
fläck på min karaktär. Mitt svar var allvarsamt och lakoniskt.
Kejsarinnan blef stucken deraf. Hon sade till grefve Choiseul:
»må han åtminstone icke inbilla sig, att jag vill förföra
honom».
Jag hade föresatt mig, käre vän, att aldrig tala med er
om allt detta, och jag besvär er vid den vänskap, som
förenar oss, att behålla det föl’ er ensam och att aldrig göra
det minsta bruk häraf. Om ni sprider ut det, kan ni gifva
anledning till den troil, att jag skulle vara fåfäng deröfver,
och detta är lika långt ifrån mig, som att jag skulle vilja
svika det tysthetslöfte, som jag en gång gjort mig sjelf och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
