Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•320
M 111.
General-löjtnant Curt von Stedingk till friherre G.
A. Reuterholm, S:t Petersburg den 1796.
Mill käre värderade vän! Herr Markoff bad mig i fredags
om ett samtal, hvarunder han, på H. M. Kejsarinnans
befallning och som ett bevis på hennes förtroende, gaf mig del af
det originalbref, hon skrifvit till konungen och hvilket skulle
expedieras medelst en kurir samma dag. Herr Markoff bad
om ursäkt derför, att han icke äfven visade mig brefvet från
kejsarinnan till H. K. H., hvilket han sade sig icke hafva med
sig, men han försäkrade mig att med någon ringa skilnad var
det skrifvet alldeles i samma ande. — »Ni ser», sade han, »med
hvilken hjertlighet och öppenhet kejsarinnan förklarar sig för
konungen, och ni kan vara öfvertygad om, att det icke linnes
ett enda uttryck i detta bref, som icke går från hjertat. Men»,
tillade han, »ni gören icke på samma sätt, och kejsarinnan har
befalt mig att anmärka detta. H. K. H. hertigen-regenten,
låter tydligen på ett ställe i sitt bref förstå, att han ännu
tänker på den nära familjeförbindelse — som varit föreslagen
mellan de båda regenterna, och sedan stannar han plötsligen
och förlorar sig i ett hemlighetsfullt dunkel. Konungen talar
om sina varma känslor för kejsarinnan, men han säger icke ett
ord för att häfva det tvifvel, af hvilket hon tryckes och för att
lugna henne i fråga om en sak, hvilken så lifligt intresserar
henne, på grund af hennes tillgifvenhet och ömhet för konungen
och hennes [son]dotter. Konungen och hertigen tala dessutom båda
om sin försoning med henne och den glädje de känna
deröfver; emellertid kunna de icke tvifla derpå, att innan de båda
punkter, ni, Herr Ambassadör, känner till, blifva afgjorda, kan
aldrig en verklig försoning komma till stånd mellan de båda
hofven. Hvad kan man sluta till af detta handlingssätt, om
icke det, att ni ej viljen veta af oss, att ni endast söken att
öfverraska oss och vinna tid, och att kejsarinnan må hända skall
få ångra sitt alltför stora förtroende och sin godtrogenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
