Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•374
M 127.
General-löjtnant Curt von Stedingk till friherre G.
A. Reuterholm, S:t Petersburg den V,2 oktober 1796.
Jag befinner mig åter här sedan i söndags, min käre vän,
mycket ledsen öfver att hafva lemnat er och i samma nedtryckta
sinnesstämniug som en persoii, hvilken under flera veckor plågats
af feber. Jag vet, att det icke är bättre med dig än med mig,
och jag försäkrar dig, att jag sysselsätter mig lika mycket med
dig, som jag någonsin skulle kunna göra med mig sjelf. För
öfrigt har min resa varit mycket lycklig, och då jag gjort den
i sällskap med herr Kutusow och nästan alltid i samma vagn,
bör jag endast tillräkna den sinnesstämning, i hvilken jag
befann mig, om jag icke tillbragt min tid mycket angenämt.
Man har under vägen öfverhopat mig med artigheter och
hedersbetygelser, men hvarken de ene eller andra trösta mig för
de förluster af alla slag, som jag lidit. Herr Kutusow besökte
kejsarinnan samma dag, som han anlände, och öfverlemnade till
henne konungens och H. K. H:s bref. Man var mycket nöjd
med det sistnämda. Man hade gerna sett, att det förra
andats något mera ömhet, ty i en ålder, då allt manar till
känslofullhet och kärlek, får förbehållsamheten, till och med hos
hos en konung, ofta namn af känslolöshet och köld. Hvad
som är säkert, det är, att sakerna aldrig skola återställas i
samma .goda skick som de här voro före den olyckliga torsdagen,
som beredt oss så mycken ångest, förrän konungen skrifver till
kejsarinnan, icke såsom monark till monark, utan såsoiu en son
till sin kära moder. Dessutom äro, min käre vän,
ögonblicken dyrbara. På den punkt, der sakerna nu stå, skola alla
ögonblick, som gå förlorade utan en försoning, öka
misstroendet och göra afståndet större. Du känner denna sanning lika
väl som jag, och det skall icke bero på dig, att den icke blir
insedd, som deu bör blifva det, och soin jag hoppas, att den
skall blifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
