Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Den IG mars erhöll jag underrättelse af general Morand,
att flere af styckjunkarne vid Vendes artilleriregemente hade
anmält sig hos kommendanten på platsen såsom varande
inberäknade i det afsked, som medgifvits främlingar, och att han
följaktligen icke längre kunde undvika att taga dem under sitt
beskydd. Att motsätta sig denna åtgärd var till ingen nytta,
och att företaga några mått och steg för att qvarhålla män,
så litet värdiga att tjena min konung, lönade icke mödan; de
blefvo således bortförda af kommendanten på platsen, utan att
någon svensk officer hade del deri.
Den 17 mars erhöll direktören för den kungliga posten
sitt afsked, och en fransk embetsmän tillsattes i hans ställe;
från denna stund vägrades mig all fri brefvexling såväl med
Sverige som med det inre af landet; alla bref öppnades, och
de flesta utdelades icke. Som det fans en lägre tjensteman
vid posten, som förblef mig tillgifven, så underrättadas jag
hvarje gång ett bref med min adress bortsnappades.
Den 6 april företogo generalerna Morand, Daendels och
üaenas en besigtning af ön Eügen för att lära känna de
punkter, på hvilken den kunde angripas; det bestämdes, att man med
mindre än 25000 man icke skulle kunna försvara denna ö mot
ett formligt anfall, och som man icke kunde förfoga öfver ett
så ansenligt antal trupper, qvarlemnade man der endast en
bataljon (1000 man) för att bevaka kusterna.
Den 23 april meddelade mig den kungliga regeringen,
att den truppstyrka, hvilken jag anförde, icke vidare kunde
aflönas, såsom den till den sista mars blifvit; detta ökade de
svårigheter, hvari jag befann mig, och det återstod mig intet
medel att afhjelpa densamma; jag inledde underhandlingar med
general Morand och med den kejserliga kommissarien, herr
Rongier, hvilka ursäktade sig med, att de ingenting kunde göra
angående denna sak, innan utslag derom ankom från Paris;
emellertid voro vi nästan bragta till brist på det nödvändiga,
isynnerhet de svenske officerarne, som i detta land hade hvarken
slägt eller kredit. Slutligen fann komitéen på den utvägen att
betala de vanliga lönerna, och vi besparades hungersnöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
