Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
antaga och proklamera för den tyska nationen, då de kalla
den till frihet och oberoende.
Detta arbete skall påskyndas genom de meddelanden soin
redan kommit engelska regeringen till del angående detta ämne
såväl från Sveriges sida som genom ett betänkande af friherre
von Stein, hvilket kejsaren af Ryssland gillat och som hans
ambassadör blifvit befald att framlägga.
I detta betänkande jemföres med skäl den nuvarande
krisen med den som egde rum under 30-åriga kriget. Tysklands
öde har alltid haft ett mäktigt inflytande på det öfriga Europa.
Beläget i dess midt, blir det skådeplatsen för nästan alla
kontinentala krig, hvaruti en eller anan del af dess krigiska
befolkning på mer än 25 millioner innevånare deltager. Dess politiska
förbindelser sträcka sig till alla Europas länder. Österrike,
Preussen, Sverige och Danmark ega der besittningar.
Storbritanniens regent är en af rikets kurfurstar; en gren af huset
Holstein innehar Rysslands tron; det gamla Frankrike bevakade
der sina intressen såsom garant för westfaliska freden, och
Italien lydde till en del under romerska riket i Tyskland. En
stor del af dessa föreningsband fortfara ännu. Westfaliska freden
har för mer än ett sekel bestämt Europas politiska ställning.
Den anordning, som bör göra slut på den förskräckliga
omstörtningen i våra dagar, blir af ej mindre vigt för framtiden och
förtjenar de allierade hofvens allvarligaste uppmärksamhet.
Det är så liten väsentlig skilnad emellan Rysslands och
Sveriges förslag, att de tvifvelsutan lätt skola kunna bringas till
öfverensstämmelse, så mycket mer som de tyckas vara ense om,
att Storbritannien i främsta rummet bör rådfrågas i en sak,
till hvars framgång det genom sina föregående bemödanden
så mycket bidragit, hvilken kräfver ytterligare offer från dess
sida och som är af synnerlig vigt för det kungliga huset i
anseende till dess besittningar i Tyskland.
Om man ser saken från denna synpunkt, är Englands
intresse till och med större än det som Ryssland och Sverige har
i Tysklands öde, och hvad de öfriga furstarne angår skulle det
vara orättvist att bevilja dem samma rättigheter, sedan de till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
