- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Bihang 3 /
115

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

115

en del bidragit till sitt fäderneslands förtryck, i det de till och
med ännu strida under fiendens fanor eller också äro
urstånd-satta att bidraga till ordningens återupprättande.

Man måste börja sina reflexioner öfver de framstälda
förslagen med den anmärkningen, att konungen i sin egenskap
af kurfurste aldrig velat såsom lagligt erkänna den tyska
författningens omstörtande. Då kejsar Frans lät underrätta
honom om, att han afsagt sig romerska kronan, lät Hans Majestät
genom sin kurfurstliga minister i Wien svara att han icke
ansåg kejsaren berättigad till denna handling, att han betraktade
den såsom med våld aftvingad och att han ansåg kejsaren och
den tyska författningen såsom fortfarande lagligen bestående.

Hvilka de modifikationer än må vara som de nuvarande
förhållandena göra nödvändiga i den tyska författningen eller
som betraktas såsom nyttiga, finnes dock intet, som kan tvinga
till att förklara den upphäfd. Den väsentliga karaktären af
denna författning är att den består af en förening af flere
stater under ett valdt öfverhufvud. Förbundsmedlemmarnes större
eller mindre oberoende af öfverhufvudets myndighet och det
mer eller mindre begränsade utöfvandet af
suveränitetsrättigheterna i anseende till främmande makter äro modifikationer, som
ej äro väseutliga för författningens bestånd. De hafva
undergått större eller mindre förändringar fore westfaliska freden
och äfven sedan gränserna för statsförfattningen genom denna
akt blefvo nogare bestämda.

Då man med skäl, grundade på allmänna teorier, vill
bevisa, att tyska författningen är ur stånd att ega bestånd, borde
man äfven bestrida så många seklers erfarenhet, under hvilka
Tyskland har varit ett af Europas lyckligaste och mest
upplysta land. Den flod, som skakat det i sina grundvalar, har
omstörtat allt, men sådana skakningar äro lyckligtvis sällsynta.
Dessutom bevisar de institutioners ålder som utgöra
författningens grund att de äro de bäst passande för nationens
skaplynne och seder.

Om man stege fram i Tyskland och förklarade, att den gamla
författningen ej mer borde ega bestånd, så vore det, blott att till en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:14:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/iii/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free