Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Preussen skall förblifva nog mäktigt med bibehållande af sina
gamla gränser mellan denna flod och Elbe, men man må icke
låta det öfverstiga denna gräns och man må hålla det afskildt
från Frankrike för att derigenom borttaga skälen till dess
intriger mot Tyskland, hvilka intriger Frankrike alltid skall veta
att vända till sin fördel mot England ’).
Den andra faran för hvilken man måste söka att skydda
Tyskland, är den oroliga anden i Frankrike. Det är klart, att
1) En blick på Tysklands karta skall visa, huru många spridda
besittningar Preussen egde från Elbe till Rhen: det gamla Mark,
furstendömena Magdeburg, Halberstadt, Minden och Ravensburg,
Ost-Friesland, Mark, Cleve, Berg och slutligen allt hvad det vetat
förskaffa sig under namn af skadestånd vid tiden för
sekularisatio-nerna, såsom Hildesheim, en del af Munster m. m.
Alla dessa besittningar utvidgade omkretsen för dess rofferier
och dess begär att förena alla smådelarne genom nya
inkorporatio-ner. Detta system är så förenadt med karaktären i styrelsesättet
att till och med vid tidpunkten för Preussens största förnedring
och knapt 2 månader efter den fred som i Memel slöts mellan
Storbritannien och Preussen (den 28 januari 1807) och i hvilken
Preussen hade afsagt sig alla anspråk på kurfurstendömet Braunschweig—
Lüneburg, vågade baron Hardenberg, då han stod i begrepp att
ingå i ministèren och var uppfyld af tanken att han skulle blifva
kallad att underhandla om Tysklands öde, föreslå lörd Hutchinson
och Hannovers sändebud att sätta hela Tyskland under Österrikes
och Preussens militäriska öfvervälde.
Detta fälttågs olyckliga utgång minskade Preussens makt, men
alla dess motgångar, t. o. m. dess nuvarande träldom, som nödgar
det att uppträda emot de allierades, den goda sakens och Tysklands
intressen, hafva icke minskat dess begär efter en sak, som icke en
gång skulle beviljats en stat, som varit rikets stöd, men som man
aldrig bör låta den stat erhålla, som varit orsaken till Tysklands
olyckor.
Man bör för öfrigt märka, att det här blott är fråga om de
provinser som Preussen genom ett ordentligt fredsslut afträdt till
Frankrike och som sedan blifvit införlifvade med detta land, nämligen
konungariket Westphalen och storhertigdömet Berg. Denna
omständighet ställer dem i ett helt annat förhållande än de af fienden
inkräktade länderna, ty såsom sådana anses enligt den i Europa
gällande folkrätten hvarje inkorporation, som egt rum innan eröfringen
genom ett fredsslut blifvit erkänd. (Anm. af Munster).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
