Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Värdigas, ehuru något sent, emottaga min uppriktiga
tacksägelse för den broschyr, som ni haft den artigheten att sända
mig. Den är er värdig och gör på samma gång heder åt ert
förstånd och ert hjerta. Jag älskar tro, att den skall inverka
på allmänna opinionen och gifva deras tankar, som tänka, en
god riktning — men ack! deras antal är ej stort — och de
andra låta styra sig af de passioner, som beherska dem, eller
af dem, som sätta i rörelse denna klass af menniskor, som i
de allmänna olyckorna och de oordningar, som deraf blifva
en följd, endast se ett tillfälle att på ett eller annat sätt göra
lycka. Om jag ej misstager mig, finnes det godt om detta
senare slags menniskor i Sverige.
Jag lyckönskar er af allt mitt hjerta, M. H., till lyckan
att hafva kommit i beröring med kronprinsen; denne man, som
så rättvist gjort sig bemärkt i vårt tidehvarf, står färdig att
vinna en ryktbarhet, som ödet förnekade Henrik IV och Gustaf
den Store i det ögonblick, då de skulle blifva Europas
fredsstiftare och beherskare.
Jag afvaktar med största otålighet det ögonblick, då
kronprinsen skall landstiga på kontinenten. Hans rykte, det förtroende,
som man sätter till honom, och hans ställning som arftagare
till Sveriges krona skola verka oändligt mycket mer än stora
arméer, hvilkas politiska syfte och ödeläggande närvaro man
är van att frukta. Ingen är mer värd kärlek och förtroende än
Alexander I, ingen är ädlare och har grundsatser värdigare en
stor monark, men den politik, som det ryska kabinettet i alla
tider följt, den allmänna opinionens påtryckning och den
karaktär, som med få undantag utmärker såväl ministrar som
generaler, hindrar alltid kejsaren, om också icke att utföra sin vilja,
så dock att öppet bekämpa de hinder, som förlama dess
verkan. Jag känner i grund och botten till sakernas ställning
härstädes, och ju mer jag lär att beundra kejsaren, desto mer
beklagar jag honom för de nästan oöfverstigliga svårigheter,
som han har att öfvervinna för att kunna synas så stor och
så öfverlägsen, som han verkligen är, och för att kunna
utveckla detta rikes ofantliga och nästan outtömliga tillgångar. Från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
