- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Bihang 3 /
235

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•235

att H. K. H. en gång för alla skulle afsluta alla stridigheterna
med Danmark utan stillestånd och genom vapnens öfvermakt,
hvilket är det enda, som kan bringa Danmark till förnuft. Å
andra sidan skulle man utan tvifvel önska, att Danmark slöte
sig till de för den goda saken förbundnes antal, men
svårigheten, för att ej säga omöjligheten, att finna något
skadestånd gör, att man skulle föredraga att med våld tvinga
Danmark.

Ni täckes utan tvifvel påminna er, Herr Baron, de
svårigheter, som man från alla sidor uppstält mot oss, då det
varit fråga om detta skadestånd. De äro utan gensägelse
ganska väsentliga, om man tar i betraktande regenternes i de
länder, som ensamma kunna erbjuda ett sådant, (nämligen
Mecklenburg och Oldenburg) slägtförbindelser och då man dertill
lägger det aktningsvärda uppförande, som dessa furstar alltid
iakttagit i förhållande till den sak, som nu har öfverhanden.

Med undantag af Preussen, som möjligen efterfikar
Mecklenburg, emedan det vid alla tillfällen efterfikat allt, är det
ingen makt, som tänker på att tillintetgöra eller våldsamt förflytta
en slägt, som är så gammal och så oskyldig till de närvarande
oroligheterna i Europa. Man skulle kunna säga detsamma om
Oldenburg och Holland, hvilka nyss återförts under sina gamla
herrskares |spiror, och härefter återstår intet af allt, som
möjligen kunnat gränsa till eller åtminstone ligga nära de
danska staterna.

Dessutom är hela verlden mer eller mindre uppbragt på
Danmark, som ännu icke gjort den allmänna saken annat än
ondt och isynnerhet gör det för närvarande genom att nödga
H. K. H. att med sin armé qvarstanna i en af dess provinser
för att tvinga det till en afträdelse, hvilken det för länge sedan
hade bort underkasta sig. Jag tror derför, att det icke skall
blifva fråga om skadeersättning, så framt icke England skulle
vara benäget att afstå några af sina många kolonier till den
danska kronan. Jag har derför icke ansett H. K. H:s befallning
i detta hänseende hafva annan betydelse än att gifva
Danmark ett bevis på det verkliga deltagande, Sverige hyser för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:14:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/iii/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free