Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifterna, räknade sladen år 1800 omkring 75,500 invånare. Intill 1820
förblef denna folkmängd stationär eller visade till och med tendens till
nedgående. Först på 1840-talet, då handel och näringar började att taga
ny fart, växte befolkningen och 1856 öfverskred den 100,000 samt
uppgick 1865 till 126,000 personer. Med hvarje företeelse, som förrådde någon
större företagsamhet inom näringslifvet i hufvudstadeji, steg antalet
invandrande arbetssökare. Så skedde i slutet af 1860- och i början af
1870-talen. Höjdpunkten härutinnan uppnåddes dock under del följande
decenniet. Folkmängden växte nämligen 1880—1885 med 43,200 människor
— en tillväxt, som är enastående i hufvudstadens häfder. Hvilken andel
inflyttningarna från landsorten hade i denna folkökning framgår däraf, att
dessa inflyttningar utöfver utflyttningar beräknats till närmare 39,600
personer. En annan betydande iuflyltningsperiod var 1886—1890, då
befolkningen tilltog med öfver 34,000 människor. Under de följande åren intill
1904 visar tillväxten mindre höga siffror. Den mantalsskrifna befolkningen
uppgick sistnämnda år till 317,946 invånare.
Under tiden hade stadens utveckling gått med raska steg framåt. Oafsedt
åtskillfga växlingar, erhöll näringslifvet inom skilda områden, icke minst
inom byggnadsindustrien, ett storartadt uppsving. Under en följd af år
sysselsattes ensamt för stadens räkning ett betydligt antal arbetare med större
arbetsförelag, såsom sjukhus och fattighus, gaturegleringar och
kajbyggnader, gas- och elektricitetsverk m. m. Tillfälle till god arbetsförtjänst fanns
således att tillgå i hufvudstaden, hvarför också allt talrikare skaror af
arbetare, i synnerhet grofarbetare, strömmade dit. Men desse gjorde icke såsom
sina föregångare, hvilka i allmänhet begåfvo sig till Stockholm i början af
våren och i slutet af hösten återvände lill sin hembygd. Lockade af den
stora tillgången på arbete och de icke obetydligt höjda arbetslönerna
bosatte de sig i allt större antal i staden och förvärfvade därstädes
hemortsrätt. Mot växlingarna af goda och dåliga år kunde dessa arbetarskaror
icke skyddas. De blefvo, såsom de själfva insett, utsatta för »arbetskraftens
olyckliga öde, att i egenskap af handelsvara underkastas marknadens
vanliga lagar». När lid efter annan ekonomiska kriser inträffade, när
byggnadsverksamheten nästan afstannade, när sladen hade fullbordat sina
största och viktigaste anläggningar — då saknades för en stor del af dessa
människor utsikt att kunna lifnära sig.
I Stockholm liksom i andra större städer, där ett stort antal arbetare
söker sin utkomst, har väl alltid periodisk arbetslöshet förekommit. Men
utan föregående var arbetslösheten i slutet på 1860-talet och än mer den,
som yppade sig 1885 och varade nästan utan afbrott i tio år. Där slodo
då stora arbetarskaror utan sysselsättning och utan bröd. I denna kamp
mot nöden dukade tyvärr icke få under och kommo atl öka antalet af de
olyckliga, som öfverstålhållaren i sina femårsberättelser särskildt
omförmä-ler: »Bland den lägre folkklassen har själfsvåld, lättja, sedefördärf och
fattigdom alltmera utbredt sig, och stadens fattigvård har för hvarje år blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
