Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagen i större anspråk för att kunna hämma tiggerierna och bispringa de
mest nödlidande».
Redan 1845 hade arbetslösheten varit så stor inom hufvudstaden, att
stadsnämnden ansett sig böra vidtaga särskilda åtgärder för att bereda
arbete åt de mest behöfvande. Detta skedde genom öfverenskommelse med
förvaltningen af gatuläggningsarbetena, hvarigenom denna skulle »mot
ersättning af Allmänna Fattigvårdsmedlen låta vid de af förvaltningen
föranstaltade arbeten under vintermånaderna sysselsätta fattiga arbetssökande».
Liknande aftal träffades äfven de följande åren. Antalet arbetslösa, som
sålunda erhöllo sysselsättning, utgjorde 100 å 150 man om dagen.
Gynnsammare förhållanden inträdde på 1850-talet, hvarför dylika åtgärder
an-sågos tills vidare öfverflödiga. Efter flera års mellanrum inträffade ånyo
1866—1869 stor arbetsbrist. Därefter rådde åter lugn, till dess alt en
långvarig arbetslöshetsperiod yppade sig 1885—1895 och kräfde af stadens
myndigheter de mest energiska åtgärder. Framställningar härom väcktes än af
öfverståthållareämbetet, än af fattigvårdsnämnden, än af drätselnämnden,
men äfven af styrelser för organiserade arbetare och kommitterade för
arbetslösa. I en af de senares hemställan till stadens myndigheter säges
såsom slutord: »Taga stadens styrande män ingen hänsyn till denna å
tusende utblottades vägnar framställda begäran, må ansvaret bli deras för
hvad de hungrande i sin nöd möjligen kunna bringas till». Det var ett
för-tviflans ord.
Många af de arbeten, som staden då lät utföra, företogos uteslutande
för alt bereda arbetstillfällen. De flesta arbetslösa sakuade gifvetvis all
yrkesskicklighet, hvarför, med undantag af någon stensprängning och
sten-huggning, nödhjälpsarbetena måste begränsas till jordschaktningar,
planeringar, utfyllningar och framför allt makadamslagning. Villkoret för
erhållande af arbete var, alt den arbetslöse hade hemortsrätt i Stockholm.
Under 1866—1869 anslogos jämförelsevis mindre belopp, 20 å 30,000 kr.,
till nödhjälpsarbeten och därmed kunde man ett år sysselsätta 560 och ett
annat närmare 700 man. För att lindra arbetslösheten 1885—1895 behöfdes
helt andra summor. Dessa varierade för olika åt mellan 76,000 och 325,000
kr. Del högsta antalet arbetare, som staden under dessa vintrar sysselsatte,
uppgick 1886 till 2,555 man, hvaraf nära 1,000 makadamslagare, och 1891
till 1,990 man, däraf omkring 800 makadamslagare. Med 1897 — det
allmänna konst- och induslriulställningsåret — aftog arbetslösheten, och
särskilda anslag till makadamslagning beviljades endast under de närmast
följande åi-en, ehuru äfven senare, exempelvis 1901—1902, icke saknades
tecken till arbetsbrist.
Med uppdrag att utreda frågan om den tid eller annan framträdande
arbetslösheten, tillsatte öfverståthållaren 1894 en kommitté, som följande
år afgaf ett digert och intressant betänkande,1 hvari den bl. a. föreslog:
»att under fattigvårdsnämnden: —såsom varande den myndighet, hvilken i
första hand borde med uppmärksamhet följa arbetsförhållandena i hufvud-
1 Särskilde kommitterades betänkande angäendc arbetslösheten i Stockholm, afgifvet
den 27 febr. 1895.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
