Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
författning inrymda utvägen att genom besparad arbetspenning jämte godt
uppförande åter förskaffa sig friheten. -— Mera öfverensstämmande med
billighetens kraf var den 1846 fastställda stadgan1. I denna lag skiljes mellan
»förswarslöse i allmänhet» och »förswarslöse till allmänt arbete förfallne».
Såsom försvarslös ansågs den, hvilken icke hade bestämdt näringsfång eller
bevisligen af egna tillgångar eller genom andras hjälp hade sin bergning eller
var känd för att ärligen försörja sig. Till allmänt arbete förföll den
försvarslöse, som varit straffad eller under besvärande omständigheter tilltalad
och häktad för brott af svårare art eller för försvarslöshet redan förut
hållits till allmänt arbete. Den förstnämnde ställdes under uppsikt af därtill
utsedde välkände män, kallade »tillsyningsmän», inom den socken, han
tillhörde, och fick icke begifva sig utom den bestämda vistelseorten utan
till-ståndsbevis eller pass. Men han kunde endast sättas i häkte för det fall sådant
af Konungens befallningshafvande »nödigt pröfwas». Den senare däremot
var underkastad strängare behandling, enär han utan vidare kunde häktas
eller ock åläggas att förskaffa sig laga försvar vid äfventyr att blifva dömd
till allmänt arbete från två till fyra år, allt efter graden af hans föregående
brottslighet. Det bör icke glömmas, att denna stadga fastslog, att den
brottslige icke fick, såsom ditintills skett, beröfvas sin frihet »på obestämd tid»
utan skulle dömas till arbete på bestämdt begränsad tid och därefter
fri-gifvas. — Nu gällande lag angående lösdrifvare2 utfärdades 1885. Den
vittnar om en allt större sträfvan att behandla de olyckliga med rättvisa och
mildhet. I denna lag har den förut uppställda fordran om laga försvar
utelämnats. Därjämte ha försök gjorts att närmare angifva de förhållanden i
personers lefnadssätt, hvilka anses utgöra en fara för den allmänna
ordningen och säkerheten. Lagen stadgar: »Hvar, som sysslolös stryker
omkring från ort till annan utan medel till sitt uppehälle, må, der ej
omständigheterna ådagalägga all han söker arbete, behandlas såsom lösdrifvare på
sätt i denna lag sägs. Till enahanda behandling vare ock den förfallen,
hvilken eljest utan atL ega medel till sitt uppehälle underlåter att efter
förmåga söka ärligen försörja sig och tillika förer ett sådant lefnadssätt, att
våda deraf uppstår för allmän säkerhet, ordning och sedlighet». Lagen
förbjuder uttryckligen att behandla såsom lösdrifvare barn under femton år.
För vanartade barns behandling fastställdes 1902 särskilda stadganden.3
Enligt nuvarande lösdrifvarelag skall den varnas, som gjort sig skyldig till
lösdrifveri. Beträdes han åter med sådant inom två år efter varningen, kan
han af Konungens befallningshafvande eller, i städer, af poliskammaren
dömas till tvångsarbete från’ en månad till två år. Har den anhållne förut
undergått tvångsarbete eller andra försvårande omständigheter därtill
föranleda, må han dömas till högst tre år. Tvångsarbetet skall förrättas i
allmän anstalt, där för brott straffade äro, så vidt möjligt, afskilda från andra.
1 Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga angående förswarslöse och till allmänt arbete förfallne
personer: Gifwen Stockholms Slott den 29 Maj 1846.
’ Lag angående lösdrifvares behandling: gifven Stockholms slott den 12 Juni 1885.
3 I.ag angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn;
gifven Stockholms slott den 13 Juni 1902.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
