Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade sin slrafftid och lössläpptes, bettlaren eller lösdrifvaren — tilläfventyrs
en icke för brott förut straffad yngling — kunde få tillbringa sina
kraftigaste år i fängelse, endast därför att han var ditdömd »på obestämd tid».
Då han efter att ha utstått lidanden af alla slag slutligen frigafs ur den
rysliga straffanstalten, gick han ut i lifvet mera nödställd och fördärfvad än han
var, då han anhölls. Det dröjde länge förrän man insåg, att statens plikt
är att sörja för »att brottslingarne icke ur fängelset utträda sämre än de
däruti inträdt».
Ett första försök till förbättring i fängelseväsendet gjordes af Gustaf II
Adolf, då han 1619 befallde, att barn- och tukthus skulle inom större
läns-städer upprättas. Afsikten med dessa anstalter var att på elt mera rationellt
sätt bereda vård åt värnlösa eller vanartade barn och söka tvinga yngre
lättingar eller lösdrifvare till allvarligt arbete. Det k. påbudet blef emellertid
åtlydt endast i Stockholm, där en dylik inrättning öppnades 1625. Det
rasp-och spinnhus, hvars upprättande 1697 anbefalldes, hade enahanda uppgift
som tukthuset men var afsedt för vuxna personer. I det föregående ha dessa
båda anstalter blifvit närmare skildrade.1 Först i början af 1700-talet kommo
spinnhusinrättningar lill stånd i hufvudstaden och i några andra större
fabriksstäder, där man sökte använda fångarnas arbetskraft till gagn för den
uppblomstrande industrien. Men allt eftersom denna sedermera ånyo aftog,
minskades äfven möjligheten att anskaffa arbete i straffanstalterna. Det gick
därhän, att inom skilda orter upprättade spinnhus måste nedläggas och
endast några få, de i Stockholm, Göteborg, Norrköping och Malmö, kunde
hållas i verksamhet.
Tyvärr blefvo af enahanda orsak skaror af fria arbetare utan bröd.
Tig-geriet och lösdrifveriet tilltogo trots alla varningar och förhud. Fängelserna
öfverfylldes med fattigt och löst folk. 1 de usla läns- och häradshäktena
inspärrades stundom 30 å 40 personer i ett fängelserum. Ofta fingo dc arbeta,
äta och sofva isamma lokal. Följden af detta lif blef fysiskt och moraliskt
fördärf. Missförhållandena förvärrades genom egenmäktighet hos en
plikt-förgäten bevakningspersonal, som icke skydde alt ockra på de fängslades fel
och svagheter.
Väl gjordes tid efter annan förnyade försök att införa reformer inom
fängelseväsendel, men det dröjde länge innan dessa vunno tillämpning.
Sålunda anbefalldes 1798 af Gustaf IV Adolf afsevärda förbättringar.8 Bland
annat påbjöds: att i dåvarande fängelser rummen gjordes sunda och säkra;
all de försågos med eldstäder och ventiler samt att stengolfven belädes med
bräder; att särskilda sjukrum inreddes för de fängslade och att dessa erhöllo
ordentlig läkarevård. Vidare föreskrefs: att till en dubbelsäng för två man
skulle höra, för en förbrukningstid af sex år, en madrass och en hufvudkudde
af buldan, stoppade med halm eller ormbunkar, samt elt täcke af nöthår; alt
åt de till minst två års lid dömda, sedan de utslitit sina egna kläder, skulle
bestås, för tre års förbrukningstid, en grå vadmalsjacka med foder af grofbul-
1 Se oin dessa anstalter s. 25 fT.
5 K. bref dnterndt den 27 nov. 1798.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
