Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller arbete. Därigenom förföllo de lätt till brott och måste åter tagas i
fängs-ligt förvar.
Antalet försvarslösa eller lösdrifvare fördelade på omnämnda
arbetskompanierna utgjorde blott en mindre del af den stora mängden af anhållna. Hela
antalet för försvarslöshet under 1835 dömde uppgick till 2,403 personer. Af
de på obestämd tid inspärrade hade samma år hållits i fängsligt förvar 634
sedan 3 år, 760 sedan 10 år, 186 sedan 20 år, 37 sedan 30 år och 6 sedan
ännu längre lid tillbaka. Genom lagens hårda bestämmelser kvarhöllos
således allt fortfarande på »behaglig tid» i straffanstalterna en hop människor,
hvilkas egentliga brottslighet var alt icke kunna skaffa sig laga försvar, och
därigenom ökades ytterligare de fängslades antal år för år i högst oroande
grad. Mot då gällande författningar angående försvarslösa personers
behandling uttalade 1839 års fattig vårdskommitté en sträng förkastelsedom:1 »Dessa
författningar emot lösdrifveri och försvarslöshet bidraga att öka
brottslingarnas antal, dels genom den oreda i begreppen, som uppkommer om brott
och straff, då den försvarslöse, som ej blifvit med brott beträdd, ofta
behandlas hårdare, än den verklige missgärningsmannen, dels genom
försvarslösa personers sammanblandning i fängelserna med verkliga förbrytare, der
de förra snart undervisas i sätten att både begå brott och att dölja dem».
I korrektionsanstalter och fängelser upptagna lösdrifvare uppgick 1840 lill
5,294 och 1845 till 6,408 personer.
Styrelsens försök att bereda större utrymme i fängelserna misslyckades
således trots de vidtagna åtgärderna. Behofvel af nya fängelsebyggnader var
uppenbart. Utan sådana kunde icke ens af hjälpas det största felet i
fängelsernas organisation, nämligen sammanblandning af fångar af olika ålder och
brottslighet. Tillståndet i rikets straffanstalter 1836 gaf fångvårdsstyrelsen
anledning till följande yttrande, som afser såväl läns- som stadsfängelserna:
»Uppförda på en lid, då fångantalet var betydligcn mindre än för det
närvarande och beräknade blott för detta antal, bestå de merendels af få och ofta
föga rymliga rum eller hvalf, uti hvilka cj sällan ett större antal personer
inpackas än utrymmet och afseendel på fångarnas hälsa och moralitet
rned-gifva. Der insattes den i brott grånade förbrytaren, som hopat missgerning
på missgerning och rymt ur det ena fängelset eller det and*a, och dil föres
ynglingen, ja, ej sällan barnet, som blifvit beträdt med ett ringa tillgrepp.
Der sitter den redan afstraffade förbrytaren under afbidan på lägenhet att
af-sändas till ett fästningsfängelse eller en korrektion sinrättning; och der sitter
också den fattige, som undergår fängelsestraff för böter, honom ådömda om
han försuttit en stämning eller uteblifvit med en afTordrad förklaring––––––––-
Få eller oftare ingen är der sysselsatt, utan tillbringas tiden merendels med
berättelser om egna eller andras illhragder. Och på detta sätt invigas unga
sinnen i hrottets hemligheter och i utvägarna att begå dem. Då man någon
gång lyckas rörmå en äldre brottsling till en uppriktig skildring af sin
lef-nadsbana, finner man merendels, att han daterar början af sitt olyckliga lif
1 Underdånigt Betänkande, ined dcrtill hörande handlingar, angiende Fattigvården i
Riket, utom Stockholms Stad, jemte dcrmed sammanhang cgande ämnen. Afgifvet den 8 Juni
1839. Jfr s. 134 ff. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
