- Project Runeberg -  Fattigvården i Stockholm från äldre till nyare tid /
373

(1906) [MARC] Author: Joseph Müller
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

f

Arbetsskyldigheten är helt visst den förpliktelse, som i allmänhet lättast
fullgjorts af hjonen. Ganska sällsynta ha de fall varit, då de intagna af trots
nekat att förrätta ett arbete, som blifvit dem förelagdt. Arbetsintensiteten
däremot har alltid måst hero på hjonens kroppskrafter och arbetsduglighet eller,
såsom reglementet säger, »hvad de utan öfverdrifven ansträngning kunna
och böra på dagen fullgöra». För att kunna hålla de intagna till lämpligt
arbete ligger det sålunda särskild vikt däruppå, att arbetsfördelningen sker
med noggrann urskillning, helst arbetet bör vara till nytta icke blott för
inrättningen utan äfven för hjonen. Det är numera svårt alt utröna, huru de
i 1844 års provisoriska stadgar uppställda grunderna för hjonens
sysselsättande ha tillämpats. Åtskilligt tyder dock på, att man till en början mer
än hvad senare blef fallet, sökte fördela arbetet mellan hjonen efter deras
arbetsskicklighet — en grundregel, som 1843 års förslagskommilté kraftigt
framhöll. Visserligen borde de härbergerade »genom arbete bereda
Inrättningen ersättning för kostnaden för deras underhåll», men samtidigt skulle
de arbeten, som af vederbörande föreståndare anvisades, vara »afpnssade
efter hvarje persons krafter och förmåga» samt »arbetslönen derför beräknas
så att, å ena sidan, underhållskostnaden, efter lågt beräknadt pris, må kunna
godtgöras och, å den andra, möjlighet för hjonen stå öppen, att, genom flit
och arbetsskicklighet, derutöfver förvärfva något öfverskolt, hvilket i hjonen
meddelade kontra-böcker antecknas, för att dem vid utskrifningen tillställas».
Därmed var fastslaget, att arbete och skicklighet skulle bereda äfven hjonen
pekuniär fördel. I 1855 års reglemente utbyttes arbetslönen mot en vanlig
flitpenning,1 hvilken skulle utdelas »åt hjon, som ådagalagt synnerlig flit och
pålitligt uppförande». Genom att tilldela hjonen flitpenningar utan att fästa
särskildt afseende vid arbetsskicklighet erhöll inrättningen kanske större
frihet att använda deras arbetskrafter, men påtagligt är, all det blir alltid till
men både för inrättningen och för hjonen, om dessa under sin vistelse i
arbetsanstalten ulan vidare hållas till första bästa arbete. Endast genom
hjonens särskiljande i yrkeskunniga och icke yrkesltunniga kan man hoppas,
att arbetet inom inrättningen skall blifva verkligen fruktbringande. De
yr-kesdugliga böra, så vidt möjligt, sältas till det handtverk, som de en gång
inlärt, på det alt de — såsom 1807 års fattigvårdsstadga sade — »måtte efter
fallenhet eller redan förvärfvad skicklighet sysselsättas». På så sätt bör hos
dessa hjon väckas håg att återgå till deras forna yrkesarbete. De icke
yrkes-dugliga torde däremot aldrig eller endast sällan kunna användas lill annat än
grofarbeten, såsom vedsågning, stenslagning, inattpiskning och dylikt. Men för
att bryta den demoraliserande enformigheten af att samma kroppsarbete dag
ut och dag in verkställes af dessa hjon, vore det välbetänkt att låta dem åt-

1 Tid efter annan ha tariffer öfver dylika flitpenningar blifvit af styrelsen fastställda.
De ha efter hand kommit att omfatta så godt som alla slags arbeten vid inrättningen. En
af de fullständigare är 1881 års tariff. — Flitpenningar beräknas numera efter arbete pr
dag men utbetalas pr månad, hvarvid doek till hjonet öfverlämnas endast en mindre del
däraf och den öfriga delen förblifvcr innestående tills hjonet utskrifves från inrättningen.
Rymmer ett hjon eller gör han sig skyldig till gröfrc förseelse, går han förlustig innestående
flitpenningar. — De af hjonen under 1904 intjänta flitpenningarna belöpte sig till den
betydande summan af 11,065 kr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:20:26 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjfattig/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free