Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men äfven utan både belägringsartilleri och
skärgårds-flotta skulle ingalunda alla möjligheter till framgång varit
afekurna, om anfallet allenast ekett samtidigt med arméns alla
tre afdelningar. Ett öfverfall, en stormning med 12 till 13000
man på en äfven för den tiden såsom svag ansedd fästning,
som blott hade en garnison af 2 till 3 000 man, skulle haft
ganska många, utsigter att lyckas. Enligt flera källor lärer
kommendanten äfven varit beredd att gifva sig vid första
allvarsamma anfall.
Emedlertid förmådde konungen ej åvägabringa den
nödvändiga samverkan. Natten till d. 2 framgick han, på grund
af en origtig rapport från Armfelt, alldeles ensam, utan att
åtminstone medtaga den sednares afdelning. Följande dag
gjorde han Siegroths företag beroende af ett vilkor, som
allenast rörde Hueeula-afdelningen, nemligen dess brist på
lifs-medel; att Siegroth ej på förhand kunde lofva fästningens
intagande inom den bestämda korta tiden, är klart. Och då
konungen sednare af Armfelt lät förmå sig att samverka med
Siegroth — hvarföre vidhöll han ej denna afsigt, utan lät
Armfelt denna gång framgå ensam?
Allt häntyder således derpå, att Gustaf ПІ, som börjat
ett krig, utan att veta hvad krig ville säga, i det afgörande
ögonblicket, såsom det ofta händer oskickliga härförare vid
tanken på det oerhörda ansvar de kunna draga öfver sig,
förlorade besinningen samt retirerade, innan ännu alla
utvägar till framgång blifvit försökte. Ganska troligt är
visserligen, att skrämseln öfver det jäsande missnöjet äfven bidrog
härtill. Men det var ju detta missnöje han genom en
krigs-bragd ville utplåna; och såsom temligen säkert torde kunna
antagas att detta lyckats, om Fredrikehamn blifvit eröfradt.
Vid flera andra tillfällen under krigets lopp skall man
finna, att Gustaf III gjorde sig skyldig till samma fel, som
vid Fredrikehamn. Han saknade ingalunda personlig
tapperhet och ett visst moraliskt mod i farans stund, fastän han
ej sökte den. Ej heller var han oförmögen att uppfatta goda
planer, som förelädes honom. Men då det gällde utförandet,
blef han alldeles bortkommen. Han vacklade genast vid de
första stegen och fullföljde aldrig en krigsrörelse i den på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
