Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturalismens uppkomst - I. Reaktionen mot romantiken. — Naturvetenskapernas uppsving. — Materialismen. — Utvecklingsläran. — De naturvetenskapliga åsikterna trycka sin prägel på den övriga kulturen. — Positivismen. — Utvecklingsfilosofien. — Materialismen. — Bibelkritiken. — Renan och Taine. — Pessimismen. — Politisk reaktion, demokratism och socialism. — Realismen förvandlas till naturalism. — Naturalismen i Frankrike. — Naturalismen i Ryssland. — Romantiken och naturalismen ytterlighetsrörelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O FÖRSTA DELEN: NATURALISMEN
och vetenskapliga ståndpunkt. På detta brev svarade Berthelot
enligt överenskommelse så, att man i dessa brev har en
översikt av bägges vetenskapliga åskådning.1 Pasteurs forskningar
väckte nytt liv i den gamla frågan om generatio spontanea,
uralstringen, eller levande varelsers omedelbara uppkomst ur
oorganiska beståndsdelar, en fråga som alltid intresserat den större
allmänheten. Av Claude Bernards arbeten har hans metodlära,
Introduction a Vétude de la médecine expérimentale (1865),
spelat en mycket stor roll i litteraturen, då det var över denna skrift,
som Zola formulerade sina egna estetiska teorier.
Detta naturvetenskapliga uppfattningssätt tryckte nu sin
prägel på hela den övriga kulturen. I filosofien avlöstes den
metafysiska skolan från seklets början av en rörelse, som man med
ett gemensamt namn skulle kunna kalla positivismen. En av de
tidigaste representanterna för denna riktning var Auguste Comte,
vilken åren 1830—1842 utgav sin stora Coiirs de philosopJiie
positive. Comte skilde skarpt mellan tre olika världsåskådningar,
vilka successivt avlöst varandra, nämligen den teologiska, den
metafysiska och slutligen den positiva. Denna senare
inskränker sig i motsats till de båda förra att konstatera
företeelsernas lagaf utan att söka efter ett eller annat immanent väsen
bakom företeelserna.2 I England representerades denna riktning
av Stuart Mill, som hävdar en ytterst långt gående empirism
vid behandlingen av de filosofiska frågorna. Liksom hela den
engelska skolan ställer han sig strängt avvisande mot alla
metafysiska problem. I sin logik sökte han filosofiskt begrunda
in-duktionsmetodernas användning. I politiken demokrat, i
moralen utilist, kämpar han för press- och yttrandefriheten, för
kvinnornas frigörelse, för arbetarståndets höjande.
»Rationalismens helgon» kallades han av Gladstone, och detta namn
karaktäriserar ypperligt hans något torra uppfattning men
varmhjärtade reformförslag. Mer än de flesta filosofer av denna skola
visade han sig, fast agnostiker, hava öppen blick för religionens
betydelse för samhällslivet och individen.
1 Dessa båda brev återfinnas i Renans Dialogues et fragments philosophiijues.
2 Det bör dock anmärkas, att Comtes filosofi mot slutet av hans liv fick en
religiös anstrykning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
