Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturalismens uppkomst - I. Reaktionen mot romantiken. — Naturvetenskapernas uppsving. — Materialismen. — Utvecklingsläran. — De naturvetenskapliga åsikterna trycka sin prägel på den övriga kulturen. — Positivismen. — Utvecklingsfilosofien. — Materialismen. — Bibelkritiken. — Renan och Taine. — Pessimismen. — Politisk reaktion, demokratism och socialism. — Realismen förvandlas till naturalism. — Naturalismen i Frankrike. — Naturalismen i Ryssland. — Romantiken och naturalismen ytterlighetsrörelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURALISMENS UPPKOMST 2 3
Det mest betydande och mest karaktäristiska av tidens
filosofiska system är dock den utvecklingsfilosofi, som har Herbert
Spencer till upphovsman. Samma idé, som Darwin hävdade
inom biologien, gjorde Spencer till grundtanke i hela sitt system
och uppvisade, huru naturens och kulturens olika områden
behärskades av utvecklingen. Icke minst för den skandinaviska
naturalismen blev Herbert Spencers tankar om uppfostran och
om samhällsföreteelserna överhuvud av den största betydelse.
I Tyskland, där den ovannämnda Büchnerska materialismen
utgör en parallellföreteelse till positivismen, finnes en
skarpsinnig banbrytare för den moderna filosofien i Ludwig Feuerbach,
som i en hel serie skrifter kritiserade kristendomen och
religionen överhuvud, i vilken han ser en skapelse av människans
egna känslor och tankar. Han fortsätter således en sida av
Schleiermachers uppfattningssätt. Gud är för Feuerbach närmast
en utstrålning från människans eget inre. Ären 1848-—49 höll han
i Heidelberg en serie föreläsningar på inbjudan av studenter
och arbetare, men höll sig för övrigt tillbaka från
revolutionsrörelsen. Feuerbachs ställning till religionen är typisk för hela
detta kulturskede, vilket närmast kan betraktas såsom
pan-teistiskt, ateistiskt eller åtminstone agnostiskt. I skarpare form
än någonsin tidigare negerade man kristendomens grundfrågor.
Denna filosofiska rörelse förenade sig med filologien och
bibelkritiken till gemensamma resultat. Bibelkritikens två stora
namn äro Strauss och Renan. David Strauss utgav 1836 »Das
Leben Jesu», ett försök att historiskt förklara evangeliernas
vittnesbörd om Jesus. I samma anda skrev också Renan sina
stora arbeten om Israels historia och kristendomens uppkomst,
av vilka framför allt inledningsarbetet om Jesu liv ådrog sig
uppmärksamhet i vida kretsar och bidrog till spridandet av
nya åsikter.
Med Renan intränger tidens naturvetenskapliga och panteistiska
betraktelsesätt i de historiska vetenskaperna. Renan var först
bestämd till präst, men redan under sina studier vid seminariet i
Issy blev han djupt intresserad av naturvetenskaperna och
studerade sedan filosofi och filologi. Särskilt den tyska bibelkritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
