Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturalismens uppkomst - II. Den svenska naturalismens skaplynne. — Naturalismen i Danmark och Norge. — Politisk reaktion och realpolitik. — Unionsfrågan. — Försvarsfrågan. — Socialismens inträngande. — Signaturpoesien. — Nya strömningar från Norge och Danmark. — Översättningslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O
FÖRSTA DELEN: NATURALISMEN
lösa sällskapet, som utgav tre gemensamma publikationer,
»Isblomman» 1861, »Sånger och berättelser af nio signaturer»
1863 och »Sånger och berättelser av sju signaturer» 1865.
Man har också kallat hela skolan efter deras gemensamma
märke Signaturerna. Dessa signaturers ledare var docenten i
estetik i Uppsala, norrmannen Lorentz Dietrichson, vilken
angrep Tegnérs retoriska stil och uppställde Runeberg och
realismen som mönster i dikten. Synnerligen djärv var dock icke
denna realism. Den bestod närmast däri, att man tog avstånd
från de alltför patetiska stämningarna och de alltför djärva
drömmerierna i den föregående periodens diktning. Man kände
ett större behov efter detaljer i dikten, vunna genom direkt
observation. Snoilsky har uttalat arten av den realism, som
föresvävade tiden, då han sjunger:
1
Jag tröttar ingen utöver höva
Med tomma foster från drömmars hem.
Jag sjunger endast vad jag fått pröva
Med mina sinnen de sunda fem.
Det är ungefär samma art av realism, som samtidigt uppdök
i den norska litteraturen, t. ex. i Björnstjerne Björnsons
folklivsskildringar, vilka vi numera knappast kunna karaktärisera
som realistiska. Det finns bland dessa signaturer flera skalder
av ett förfinat och innerligt skaplynne. Innerlighet, välljud är
det, som just karaktäriserar dem. Den förnämsta skalden i
denna krets var Snoilsky, som, jämte Victor Rydberg, är den
mest betydande diktaren under denna slutperiod i vår
litteratur. Men något egentligt nytt hade denna krets icke att bjuda.
Den var efterklangen och slutpunkten i en lång utveckling,
men den betecknade icke brytningen med det gamla. Den
hade visserligen redan tagit intryck av den dansk-norska
litteraturen: Chr. Winter var Snoilskys gode vän. Nyblom, som var
gift med en danska, hade öppet öga för alla nyheterna i den
dansk-norska litteraturen och följde dem med intresse.
Björnson och Ibsen började också att bliva kända i Sverige vid
denna tid. Men vad man upptog från dessa skalder, var icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
