Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - I. Hans dagböcker huvudkällan för hans liv. — Deras mönster. — Deras subjektiva karaktär. — Barndomsliv och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 O
AUGUST STRINDBERG
Upsala. Han kastade sig denna gång ut i vimlet och hade snart
tre olika umgängeskretsar. Först middagssällskapet, som bestod
av läkarämnen, ateister och naturvetenskapsmän; bland dessa
hörde han för första gången namnet Darwin; vidare
aftonsällskapet bestående av en präst och en jurist, med vilka han
spelade vira till långt ut på natten; slutligen bildade han ett
litterärt sällskap Runan, i vilket man läste och kritiserade varandras
skrifter och där Strindberg snart gick och gällde som
framtidsljuset i svensk vitterhet. Bland dess övriga medlemmar
voro Axel Jäderin, Eugène Fahlstedt, Joseph Josephsson och
Josef Linck.
Strindberg trivdes ännu sämre i den lilla universitetsstaden
än förra gången. Emellertid kastade han sig med stort allvar
över sina studier i estetik och språk, men gick för övrigt även
i studierna sina egna vägar, så att han för Nyblom ej erhöll
högsta betyget, som han väntat. Sitt dramatiska författarskap
fortsatte han med stor iver. På Axel Jäderins uppmaning skrev
han en enaktspjäs på vers, I Rom, som med en viss framgång
spelades på kungliga dramatiska teatern. Men helst gick han
löst på stora femaktstragedier. Han skrev nu Blotsven, som han
dock brände, då Josef Linck kritiserade ner stycket. Icke bättre
gick det med tragedien Erik XIV. På hösten 1871 fick han
på dramaten spelat ett stycke med fornnordiskt ämne, Den
fredlöse, en koncentration av »Blotsven», men den väntade
framgången uteblev. Stycket mottogs med köld, och tidningarna
voro reserverade.
Bland dem, som sett stycket, var emellertid Karl XV, som
själv var livligt intresserad av fornnordiska motiv. Han lät
kalla den unge författaren till sig och gav honom löfte om
ett, årligt understöd för att taga graden. Han var nu kunglig
protégé. Samtidigt fick han en mention av svenska
akademien för »Hermione». Lyckan tycktes le mot honom. Men
vårterminen 1872 blev dock Strindbergs sista termin i Upsala.
Han började längta bort från examensstudierna och
småstadslivets trånghet — hans själ var full av litterära idéer och
planer, i hans inre sjöd och jäste redan tidens nya innehåll. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
