Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - I. Hans dagböcker huvudkällan för hans liv. — Deras mönster. — Deras subjektiva karaktär. — Barndomsliv och utveckling - II. Ungdomsdiktning. — En namnsdagsgåva. — Fritänkaren. — Hermione. — I Rom. — Den fredlöse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 O AUGUST STRINDBERG
så en dag det kungliga anslaget indrogs, fattade han hastigt sitt
beslut att avbryta studierna och resa till Stockholm för att bliva
litteratör, möjligen skönlitterär författare, om det visade sig, att
hans kallelse befanns grundad.
II.
Strindbergs första diktning är ännu famlande. Det är ju
helt naturligt: gammalt och nytt brytas mot vartannat. Han
ansluter ännu till den föregående tidéns stilideal, men samtidigt
ser man, hur han får uttryck för sina personliga stämningar, för
sina religiösa tvivel, för sin övertygelse, att tiden är ur led.
Han har sedan samlat de flesta av sina ungdomsarbeten under
titeln I vårbrytningen. Det är just det ord, som anger detta
skedes karaktär.
Hans äldsta stycke, tvåaktskomedien En namnsdagsgàr>a,
tyckes vara förkommen. Vi veta icke mer om det, än vad han
berättar i »Jäsningstiden». Idén fick han vid läsningen av
»Fältskärens berättelser» om en styvmor och en styvson, som
försonas. »Brytningen i hans hem hade alltid legat över honom
som något syndigt, och han längtade efter försoning och frid.»
Stycket inlämnades till teatern, men antogs icke till spelning.
o
Ar 1869 följde två nya dramer, treaktsskådespelet
Fritänkaren på prosa och Hermione, en tragedi på vers i fem akter.
Fritänkaren utkom 1870 under pseudonymen Härved Ulf.
Det har aldrig spelats och torde väl aldrig komma att bliva det.
Det är nämligen ett ännu mycket omoget drama, utan någon
kraftig handling, fullt av långdragna diskussioner, där alla tidens
stora slagord figurera. Men för Strindberg själv var det av
betydelse. Här gav han för första gången fritt lopp åt sitt patos.
Han fick här uttalat alla de sista årens religiösa tvivel och
reformplaner eller som han säger: »Därpå bröt minnet av de
religiösa striderna ut i en treaktskomedi och detta lättade skutan
betydligt». Strindberg tecknar i huvudpersonen för första gången
den med samhällsförhållandena missnöjde revolutionären, den typ,
som han sedan gång på gång varierar under denna period.
Denna teckning sker i anslutning till Karl Moor i Schillers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>