Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - III. Temperament. — Arten av hans skriftställarskap. — Skarp observation men subjektiv tolkning och uppfattning. — Hans diktning baserad på egna upplevelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 O
AUGUST STRINDBERG
Icke en av de värsta dagarna i hans liv! Det har funnits
sådana, då han kände sig som inför döden, som han själv sade.
Dagar, då han irrade ensam och olycklig fjärran från
hemlandet, dagar, då den kärlek han trott på brustit, eller då han
grät därför att han icke hade pängar att sända till sina barn
och sin frånskilda hustru. Långt mindre orsaker kunde för
övrigt bringa honom ur jämvikten. När klockan tolv hans
arbete för dagen var slutat, kunde han klaga över, att han ej
mera hade något att göra. Han hade intet att läsa, laborera
kunde han ej, ty då fick han sår i händerna. Plötsligen kunde
han utbrista med tanke på allt, vad han genomgått: »Vad har
jag egentligen gjort i en föregående tillvaro för att behöva
lida så ofantligt i denna».
Icke heller var det en av hans bästa dagar. Även sådana
hade han, och det behövdes icke mycket, för att han från den
svartaste förtvivlan plötsligt såg allt i rosenrött. Det behövdes
endast, att han var fri från direkt överhängande bekymmer, att
arbetet gått lätt och lekande under förmiddagstimmarna eller
att han erhållit ett tidningsurklipp från något världens hörn,
som berättade, att ett eller annat av hans dramer spelats, och
strax låg hela livet solbelyst framför honom.
Nej, dagen i Köpenhamn, det var just en genomsnittsdag.i
hans liv. Det behövdes icke mera än detta, som på en vanlig
människa knappast skulle gjort något intryck och intet minne
efterlämnat, för att hans överretligt känsliga sinne skulle
försättas i svingningar och uppleva en serie av de märkligaste
händelser. Under sin Lundavistelse bröt han en dag plötsligt
upp och reste till Belgien. Han tänkte stanna borta hela
sommaren, men återkom efter fjorton dagar. Vad hade han icke
upplevat under denna tid! Han hade träffat en underlig
gammal jude, med vilken han under tre dagars järnvägresa diskuterat
livets högsta frågor. Han hade vistats ett dygn i ett kloster
och hört Sal ve regina sjungas av munkarna under
nattgudstjänsten i den mörka kyrkan. Människoöden hade snuddat förbi
honom. Han hade upplevat romaner. I själva verket var det
nog för att Strindberg skulle uppleva något, att han gick ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
