Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - IV. Hårda öden och växande misstämning. — I röda rummet. — Kunglig sekter. — Äktenskap - V. Mäster Olof. — Förebilder. — Olika redaktioner av dramat. — Prosadramat. — Grundtanken. — Det historiska. — Mäster Olof är ett problemdrama och en bekännelseskrift. — Karaktärerna. — Dramats form. — Dess yttre öden. — Versdramat. — Jämförelse med prosadramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 O
AUGUST STRINDBERG
väg blev så tung låg naturligen i hans egen sinnesbeskaffenhet;
han saknade mått och måtta; i medgången övermodig, i
motgången förtvivlad, kastades han utan jämvikt mellan
ytterligheter. Men det oförstånd och det hån, som mötte honom i
Sverige, då han i ungdomsåren brottades med tidens stora
problem, ha säkerligen även bidragit till att den sjukdom, som
otvivelaktigt lurade i botten av hans själ, senare blev honom
övermäktig.
Till livets mångfald och rikedom, till dess källor av djupt
och bittert vetande tränger man icke utan att betala
köpepenningen. Strindberg hade genomlidit en utveckling av
oskattbart värde för en blivande författare. Redan från barnaåren
hade han haft tillfälle att se livets växlingar och att studera
samhället och dess institutioner från många sidor även bakom
kulisserna. Han hade prövat tillvaron som fattig student,
folkskollärare, informator i ett rikt judiskt hus, medicinare,
skådespelare, skald, tidningsman och bibliotekarie. Och under denna
vandring hade han upptagit alla de frön till utveckling, som flögo
omkring i luften under dessa brytningsår i det svenska
samhället.
V.
Vi hava sett, huru Srindberg i »Fritänkaren» och »Den
fredlöse» hade full anknytning till den härskande formen för dramat.
Han hade upptäckt Schiller, Goethe, Ibsen och allas deras
stamfader Shakespeare. Denna tids tragedi har nämligen formen
av ett drama med historiskt ämne, men i detta inarbetar
skalden en idé, utmärkande för hans egen tidsålder. Hjälten är en
stor intellektuell personlighet, vanligen en reformator, som tecknas
mot bakgrunden av en fördärvad värld och som går under i
försöket att förverkliga sitt ideal. Urformen har man i Hamlet,
som grubblar över tidens ruttenhet, men ej har kraft att
nedslå det onda: »Ur led är tiden, ve, att jag är den, som föddes
att den vrida rätt igen».
»Mäster Olof» går i sista hand tillbaka till den Shakespeareska
formen för ett drama med dess blandning av allvarliga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
