Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - V. Mäster Olof. — Förebilder. — Olika redaktioner av dramat. — Prosadramat. — Grundtanken. — Det historiska. — Mäster Olof är ett problemdrama och en bekännelseskrift. — Karaktärerna. — Dramats form. — Dess yttre öden. — Versdramat. — Jämförelse med prosadramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 O
AUGUST STRINDBERG
Krogscenen såsom för burlesk är struken, och modern dör icke
med en förbannelse över sonen på sina läppar.
Tekniken i dramat har blivit en helt annan. I den första
versionen var den episk och brett utmålande efter mönster av
Goethe. Nu är den fransk och långt mera koncentrerad och
dramatiskt tillspetsad. Dramat börjar logiskt med en skildring
av klosterlivet — en ypperlig inledning för att motivera
nödvändigheten av en reformation. Denna exposition är mästerlig —
kanske den yppersta scenföljden i hela dramat. Det är en
ljuvlig pingstafton. Novisen sitter i gapstocken, därför att han
haft smussel med nunnorna. Den fete syndaren Mårten, som
här lyser av festlig humor långt mera än i det förra dramat,
kommer från jakten i strålande humör med en fet hare i
jaktväskan. En av kockarna löper över gården med en kastrull,
som sprider en ljuvlig doft, vilken Mårtens fina näsa tyder som
gåsstek; men biskopen har också kommit på visitation. Från
refektoriet ljuda trumpetstötar, stoj och larm; det är
ackompanjemanget till de högvördiges festtal. Slutligen se vi dem
själva, konfessorn och biskopen Jöns Beldenacke, feta, röda,
alltför mätta, pustande promenera mellan de blommande
syrenhäckarna och begiva sig ned till grottan vid sjön för att sova
middag. All denna skörlevnad glider förbi Mäster Olofs
fanatiska ögon, där han, skrivande, läsande och förbannande
munkarnas syndfullhet, utbrister: »O, att jag kunde störta detta
hednahus över deras huvuden!»
Mitt i denna tavla av tidens klosterliv visar sig brodern
Lars med nyheter. Konungens marsk är i staden för att
visitera kyrkornas och klostrens egendom. Det blåser upp friska
vindar. Olof önskar att få vara med. Tillfället erbjuder sig
strax. Folket ropar på mässan, men prästerna vägra. Olof
ringer då i vesperklockan, men avbrytes av biskop Brask, som
i högtidlig procession håller sitt intåg. Han befaller, att
kaniken skall sättas i tornet, men marsken inträder och förbjuder,
att man fängslar konungens troman. Olof är nämnd till
sekreterare, och konungen befaller honom att predika i Storkyrkan.
I denna raska takt följer scen på scen genom alla de fem akterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
