Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - VI. Första prosaskrifter. — Röda rummet. — Förhållande till Dickens. — Karaktärsteckningen. — Satiren: naturalistisk sedeskildring, men burleskt karrikerande. — Stilen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 O
AUGUST STRINDBERG
var en småstadshåla och att professorerna voro bönder, men
man kan läsa sig till denna mening mellan raderna. Det är
liberalismens uppfattning av universitetsstaden, som här
kristalliserar sig i den nya form, som sedan skulle bliva åttiotalets och
som i sinom tid lett till viktiga reformer av universitetslivet.
Någon bestämd tendens spåras emellertid icke i dessa friska
och oförargliga skildringar, som ofta uppbäras av ett gott humör.
Strindberg vågade ännu icke slå löst, som han sedan gjorde det,
men denna återhållsamhet har kommit den konstnärliga
framställningen till godo.
En av de bästa av dessa skisser är Inackorderingarna, som
med burlesk humor skildrar livet på ett den tidens bättre
mat-lokus. Ett folknöje är ett lyckat skämt med den sedan länge
avskaffade latinskrivningen pro gradu. Dessutom tecknar
Strindberg en serie typer av den nya tidens student. Ensittaren,
som förefaller som ett mysterium, eftersom han håller alla på
avstånd och lever ensam med en gammal städerska, endast
sysselsatt med sina studier. Han tar slutligen en glänsande
examen, flyr från universitetsstaden och uppenbarar hemligheten
av sina vanor: han har skött sin måge, som blivit förstörd av
nikotin. I Det gamla och det nya ställes den gamle överliggaren
gentemot den nya tidens student, under det att man i Offret
har ett återsken av Strindbergs egen kamp med nöden under
hans studieår i Upsala. Skalden och poeten förhånar de gamla
estetidealen, »idealisten», skalden med långt hår och sjaskiga
kläder.
I många avseenden förebåda dessa skisser redan Röda
rummet, den roman med vilken Strindberg bröt igenom, när den
1879 utkom.
»Röda rummet» är skrivet över Strindbergs egna
erfarenheter under sjuttiotalet, då han under försöken att bryta sig en
bana hårdhänt tumlades om i livets virvlar. Boken har som
motto ett citat av Voltaire: »Rien n’est si désagréable que
d’ëtre pendu obscurément». Man återfinner här tydligt som
två olika skikt i en geologisk formation de tvenne
kamratkretsar han umgåtts i, artisterna, som behagade honom, därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
